Merkuriuspassagen 2019-11-11
Jag laddade upp med mina få instrument redan på morgonen. Jag hade testat på balkongen hemma att det skulle gå att projicera genom fältkikaren till ett vitt papper. Men när jag försökte samma sak på terrassen i Muelle, var det helt omöjligt att få bilden projicerat. Solen stod nästan i zenit, medan den hemma stod lågt, vet inte om det hade någon betydelse. Alltså fick jag tänka om. Jag hade med några solförmörkelseglasögon som jag klippte sönder och klistrade på fältkikaren med silvertape så jag kunde titta direkt. Jag hade förberett med mylarfilter till kameran. Tog bilder varje halvtimme med 700 mm tele.
Efter lunch flyttade vi från terrassen ner till simbassängen. Ringde med gänget i Oxie. De hade regn och mulet. Sista gången jag ringde, hade solen gått ner där uppe i norr.
Klockan 17 gick vi upp på takterrassen och tog de sista bilderna i solnedgången. Merkurius vandrade över solen där den är som bredast så att säga. Då den gick ner kl. 18.10, höll passagen på fortfarande. Den hade i själva verket bara hunnit ca halvvägs över solskivan.
Ett svar på ”Merkuriuspassagen”
Kul at höra hur ni hade det, Tora!