Thomas Ek: På omslaget till boken Stjärnornas barn (1969), sitter han utanför sitt hus på Fårö. Fotogenlampan är tänd. Pipan ligger framme. Det avlägsna ljuset från stjärnorna på natthimlen reflekteras i hans glasögon. Olle Hammarlund var inte rädd för de stora frågorna. På Fårö fick han den ro han behövde för att närma sig dem.
Tora Greve: Jag har valt att ha med några små smakprov på science fiction klassikerserie som Bertil Falk gav ut på ZenZat förlag. Från TiraTiger förlag har jag valt ut några noveller, bland annat Voltaires Micromegas och en steampunknovell på engelska från 1600-talet om kända vetenskapsmän som hänger sig åt alkemi.
Olle Hammarlund (1918–1976), föddes och växte upp i Kristianstad. Att han skulle gå i faderns fotspår och bli tidningsman och skribent stod klart tidigt. Under gymnasiet var han ordförande i skolans litterära förening. När han kom till Lund hamnade han i redaktionen för studenttidningen Lundagård. Det mesta i hans liv handlade om tidningar och skrivande. Efter kriget blev han redaktör för tidskriften Textil och Konfektion i Stockholm, och startade själv modetidskriften Textilia. Men det var på tidskriften Industria, där han lanserade sina krönikor ”Sista sidan” och ”Lugna gatan”, som han verkligen blommade ut. För den stora publiken slog han igenom med boken om Fårö, Fårets gröna öga (1967), en klassiker som ständigt kommer ut i nya upplagor. I slutet av 1960-talet flyttade han tillbaka till Lund och blev fri författare. Det blev totalt 10 böcker innan cancern satte stopp. Han blev bara 57 år.
Faktaboken Om Sirius blev snabbt populär. Det visar att det behövs en bok som kan reda ut problemen mellan vetenskap och New Age. Den finns i två upplagor, den ena i A5 för att passa in tillsammans med Siriuskrönikan, den andra i A6, som en uppslagsbok man kan ta med i fickan.
Science fantasyböckerna i Siriuskrönikan diskuterar en möjlig civilisation i Sirius solsystem, och hur varelserna använder kvantmekanik för att klara av problemen med två solar.
Thomas Ek är fil. dr i litteraturvetenskap och arkivarie. Han disputerade på en avhandling om författaren och filosofen Hans Ruin, En människas uttryck (2003). Han har också skrivit om den finlandssvenske poeten och författaren Jarl Hemmer i boken Ljuset har djup (2013).
Olle Hammarlund – människan, journalisten, författaren (2024), är titeln på min biografi. ”Att läsa hans böcker ger perspektiv”, skriver jag i inledningen. ”Tankeflygningar”, kallade han själv sina texter. I sina böcker tar han oss med på resor i tid och rum. Vi får möta storheter som Tycho Brahe, Linné och Strindberg, som vore de samtida. Essän, eller om man så vill ädelkåseriet, är hans litterära form. Genren fyller han med både klokskap och underfundig humor.
Jag väljer att ha med två av mina science fiction-böcker för att de handlar om avancerade civilisationer av Typ 2 som Matias Suazo jobbar med i Project Hephaistos. Där låter han AI välja ut möjliga kandidater inom ett avstånd på 1000 ljusår och forskar vidare på dem. AI är bättre än människan på kvantitet, men människan är bättre på kvalitet.
Nandustammen i Australien säger att människan sattes på jorden från Stora Magellanska Molnet av varelser som inte var gudar. Innan jag visste det, har jag själv fantiserat om samma sak och identifierat en Typ3-civilisation i Asteroiden och Övervakaren. Dessa två böcker handlar om helt olika miljöer och är inte del av någon serie.
Övervakaren har fått flera goda recensioner.
I år är vi två författare som i astronomins tecken ska vara på Tycho Brahe Observatoriet under Kristi Himmelsfärds dag 14 maj kl. 11-16. Vi avslutar med möte i Solgruppen. Fram till dess kommer vi att lägga in nyheter.
