Att resa under covid19

24/11. Nu har jag landat efter en behaglig flygning med eget rum och säng ombord på flygplanet. Jag kunde strö grejorna runt mig utan att behöva lägga dem på hyllan ovanför sittplatsen. Maten var franskt lyxig med både vita dukar, riktiga bestick och servietter så jag kunde leka Poirot. Vi leddes genom långa gånger och fick visa upp alla papper undervägs. Till slut leddes vi in i ett bås där en brutal sköterska körde en pinne långt ner i halsen och därefter långt upp i nosen för att göra covidtest. Resultatet har redan kommit, och jag är negativ och kan resa runt i Chile. En ung man som körde en rullstol med två åldringar hjälpte mig på flygplatsen så jag kom rätt överallt. Chilenerna är snälla och hjälpsamma. Det är på tok för mycket byråkrati med alla denna coviden. Trunken kom märkt med en röd lapp som sa Priority. Jag fick tag i en vagn där jag kunde köra den till hotellet rakt över gatan från flygplatsen. Tog med vagnen upp på rummet. Det är visst vanligt att folk gör det.

Tora i eget rum i businessclass.

26/11. Igår åkte jag vidare till Punta Arenas. På flygplanet fick jag en varm bulle med smälteost och skinka och saltgurka. Trunken får fortfarande lappar med Priority och bärs runt av personal som gärna hjälper en gammal dam. Den väger bara 16 kg, inte mer än jag bär på en normal vandring utan tält. Men den är otymplig när den ska bäras i handen i ett handtag och inte på ryggen i en bärsele.

Vi blir testade varje morgon mot covid. Det är en fin morgontur till testcentret och tillbaka.

Igår hade vi välkomstpartyt och jag är äldst och dessutom den som har sett flest totala solförmörkelser. Vi fick fantastiskt god mat, först väntebröd med ceviche, sedan en tallrik med hummus och grönsaker, så fisk till huvudrätt och sedan färsk frukt till dessert. De har mycket färsk frukt här. Astronomy magazine vill intervjua mig och ta bilder under solförmörkelsen. Jag upptäckte som vanligt att jag är berömd i solförmörkelsesammanhang.

Idag i förbindelse med covidtestet skulle de som har hyrt utrustning hämta den. Jag har inte hyrt något, men jag förälskade mig i en röd polarjacka som triggade min vill-ha-nerv. Mina stövlar är fortfarande i city-mode med stadsinnersulor, men jag har tagit fram utrustningen jag ska ha när vi åker och ska bygga om stövlarna till polar-mode. Jag labbar omkring på hotellet i mina rutiga pampussar, vilket väcker stort intresse hos alla polfarare. Jag tänker använda dem i lägret, förstärkt med ytterstövlarna.

Pampusserna.

27/11. Jag åt en god middag i går kväll. Först lammempanadas, så lax med bulgur och mycket grönsaker, och avslutade med äppel och plommonpaj med vaniljglass. Rödvin till maten. De har god mat på hotellet. Pga covid vågar jag inte gå någon annanstans att äta, även om det lär vara en god restaurang vid sidan om hotellet. Till lunch stjäl jag med endast en frukt från frukostbordet och stoppar diskret i handväskan. Därför passar jag på att äta gott av frukostbuffen.

Jag gick ensam till testcentret i morse och höll min egen hastighet. Därför hade min kroppstemperatur stigit från 36,1 till 36,2 och jag blev ganska varm i solen.

Idag på testcentret strävade folk fortfarande med att prova ut sin hyrda utrustning. Speciellt stövlarna verkade vara problematiska. Jag är glad jag har med min egen utrustning som är utprovad både i Himalaya, på Antarktis och i Arktis.

Jag har dragit fram den utrustning jag ska åka i. Vi måste ha full polarutrustning, för vi kommer att bli stående på isen en stund efter landningen innan vi kommer till campen. Jag ska vara med om en premier: Att landa en Boeing 757 på sydpolsisen, för vi är 70 passagerare och bara vi och vårt bagage ska flyga i det flygplanet. En Iljusjin 76 tar bara 40.

Imorse hörde jag från SEML att två skepp hade ställts in pga covid i besättningen, vilket drabbade bland annat Ring of Fire-expeditionen som danskarna brukar följa med. Jag skulle inte frivilligt gå ombord på en båt i ”the roaring forties”. Glad jag ska flyga, även om det är en experimentell flygning.

Magellanmonumentet.

27/11. Jag åt en god middag i går kväll. Först lammempanadas, så lax med bulgur och mycket grönsaker, och avslutade med äppel och plommonpaj med vaniljglass. Rödvin till maten. De har god mat på hotellet. Pga covid vågar jag inte gå någon annanstans att äta, även om det lär vara en god restaurang vid sidan om hotellet. Till lunch stjäl jag med endast en frukt från frukostbordet och stoppar diskret i handväskan. Därför passar jag på att äta gott av frukostbuffen.

Jag gick ensam till testcentret i morse och höll min egen hastighet. Därför hade min kroppstemperatur stigit från 36,1 till 36,2 och jag blev ganska varm i solen.

Idag på testcentret strävade folk fortfarande med att prova ut sin hyrda utrustning. Speciellt stövlarna verkade vara problematiska. Jag är glad jag har med min egen utrustning som är utprovad både i Himalaya, på Antarktis och i Arktis.

Jag har dragit fram den utrustning jag ska åka i. Vi måste ha full polarutrustning, för vi kommer att bli stående på isen en stund efter landningen innan vi kommer till campen. Jag ska vara med om en premier: Att landa en Boeing 757 på sydpolsisen, för vi är 70 passagerare och bara vi och vårt bagage ska flyga i det flygplanet. En Iljusjin 76 tar bara 40.

Imorse hörde jag från SEML att två skepp hade ställts in pga covid i besättningen, vilket drabbade bland annat Ring of Fire-expeditionen som danskarna brukar följa med. Jag skulle inte frivilligt gå ombord på en båt i ”the roaring forties”. Glad jag ska flyga, även om det är en experimentell flygning.

Shackletonmonumentet.

27/11. Jag åt en god middag i går kväll. Först lammempanadas, så lax med bulgur och mycket grönsaker, och avslutade med äppel och plommonpaj med vaniljglass. Rödvin till maten. De har god mat på hotellet. Pga covid vågar jag inte gå någon annanstans att äta, även om det lär vara en god restaurang vid sidan om hotellet. Till lunch stjäl jag med endast en frukt från frukostbordet och stoppar diskret i handväskan. Därför passar jag på att äta gott av frukostbuffen.

Jag gick ensam till testcentret i morse och höll min egen hastighet. Därför hade min kroppstemperatur stigit från 36,1 till 36,2 och jag blev ganska varm i solen.

Idag på testcentret strävade folk fortfarande med att prova ut sin hyrda utrustning. Speciellt stövlarna verkade vara problematiska. Jag är glad jag har med min egen utrustning som är utprovad både i Himalaya, på Antarktis och i Arktis.

Jag har dragit fram den utrustning jag ska åka i. Vi måste ha full polarutrustning, för vi kommer att bli stående på isen en stund efter landningen innan vi kommer till campen. Jag ska vara med om en premier: Att landa en Boeing 757 på sydpolsisen, för vi är 70 passagerare och bara vi och vårt bagage ska flyga i det flygplanet. En Iljusjin 76 tar bara 40.

Imorse hörde jag från SEML att två skepp hade ställts in pga covid i besättningen, vilket drabbade bland annat Ring of Fire-expeditionen som danskarna brukar följa med. Jag skulle inte frivilligt gå ombord på en båt i ”the roaring forties”. Glad jag ska flyga, även om det är en experimentell flygning.

Förberedelser inför antarktis

Nu har jag hållit på att förbereda mig för resan utan att få tid med något annat en hel vecka. En tjock lunta papper med alla Covidintyg som krävs håller på att spränga mappen. Samtidigt skulle jag förbereda två utställningar under tiden jag är borta, Baazar på KKV Textil och separatutställning på Thomas Ekström Design. Den vita trunken åkte till Stockholm, och den blå trunken ska till Antarktis. Jag fick också ett 40-siders dokument om lagarna på Antarktis, fakta om resan samt info om Punta Arenas som skulle läsas igenom.

All utrustning i övrigt är alltid rengjort och tvättad efter förra äventyr, men stövlarna fick jag skrapa med kniv. Senast jag hade dem verkar ha varit på Måkläppen, för frön från vresrosor satt i räfflorna. Inte något man vill ha med till Antarktis. En sådan invasiv art skulle säkert kunna hitta fäste för sina frön även där. Det var mycket diskussion och provande innan jag bestämde mig för just de stövlarna. Tjejerna i Norge vill heller inte ha stövlar med damaskerna på insidan, så jag tar med ytterstövlar och damasker jag kan ha på utsidan.

Vresrosnypon

Jag har kämpat med att packa trunken, men den ser missbildad ut samma hur jag gör. Jag kan åtminstone lyfta den själv. Enligt de salta Sydpoltjejerna i Norge har jag packat för mycket sängetöj, men jag vill njuta, inte bara överleva. Bilderna inifrån tälten inbjuder till lyxbeddande med sidenlakan och vinterdyne. Sovsäck och bivuaksäck åker med av bara farten. Jag är rädd min polarutrustning inte liknar de andras, en blandning av norsk och rysk utstyrsel. Jag tänker julmarknad utomhus. Under förra solförmörkelsen på Antarktis sjönk temperaturen från -5º C till -26º C under den partiella fasen, och det började blåsa.

Den blå trunken

En av de få dagar med sol testade jag kameran inför den partiella fasen. Det blir mylarfilter på dassarulleinnanmäte och kameran inställd på M. Jag tar inte med den stora kameran. Nu har jag visserligen en Canon digitalkamera, förra gången hade jag en analog Konica. Den frös. Det samme gjorde den äldste lilla digitalkameran. Nu tänker jag ha min nya lilla digitalkamera i fickan så den håller sig varm tills jag behöver den under solförmörkelsen. Den har trots allt 700 mm tele. Behöver jag en extra kamera kan jag använda telefonen.

Testbild solen.