I natt, 2022-12-08, ockulterade fullmånen Mars. Jag hade inget vidare hopp om att få se det, då vi har haft molnigt en längre tid. Men jag ställde väckaren och hasade mig upp och upptäckte att både månen och Mars syntes från balkongen. Tog några bilder med min mini-Sony och fick med båda himlakropparna.
Innan ockultationen.
Därefter gick månen och Mars bakom huskroppen och jag fick ta mig ut på trottoaren. Det var minus 4 grader, men jag bestämde mig likväl för att gå ut på trottoaren i mysdräkt och pampusser. Jag har gått från tältet till frukosttältet på Antarktis i minus 12 grader i den utstyrseln innan, men då hade jag damasker utanpå pampusserna.
Mysdräkt och pampusser.
Då jag kom ut denna gång, hade månen gått in i ett dimstråk, så jag missade själva ockultationsögonblicket. Det skulle gå en timme innan Mars kom fram på andra sidan, så jag ställde väckaren, gjorde min morgongympa och somnade. Då jag vaknade, var det full aktivitet ute på gaten, affärsinnehavarna parkerade sina bilar, gatukontoret la ner nya avloppsrör och gjorde i ordning den nya busshållplatsen.
Kalkbrottsgatan med månen mellan träd.
Nu hade månen sjunket ner mellan träden, så jag fick inta en ny observationsplats på Kalkbrottsgatan, och fick fotat ögonblicket då Mars kom fram på andra sidan månen.
Efter ockultationen.
Där stod jag mitt bland bilar och gatukontorsjobbare i mysdräkt och pampusser. Det såg nog roligt ut, så jag fick det dokumenterat morgonen efter.
Medlem i Solgruppen och aktiv resenär till solförmörkelser har gått bort. Det är inte länge sedan Erik, Göran, Torsten och jag satt på Mathildenborg och planerade nästa solförmörkelse i Australien i april 2023. Göran tvivlade på att han skulle klara av en lång resa, så han hade inte beställt plats. Han dök heller aldrig upp under den partiella solförmörkelsen vi observerade i Oxie 25 oktober, så vi förstod att hälsan hade försämrats. Sista gången vi pratade med honom på Mathildenborg, sa han att han inte trodde han skulle överleva den klaffoperationen läkarna planerade.
Sedan ringde Kalle och sa att han var död. Vi var fyra från Solgruppen som kom till Görans begravning: Ann Sidbrant, Karl Palm, Tora Greve, Torsten Olsson. Det var en fin ceremoni, med en präst som känt honom väl. Det var en kistebegravning där vi tog farväl ute på gravplatsen. Efteråt hade vi en fin minnesstund på Hantverksgården på Limhamn.
Champagne efter vällyckad solförmörkelse på Påskön 2010-07-11.
Liz O’Mara som är med på bilden kom med sin make på besök till Limhamn sommaren 2022. Tyvärr var Göran hos läkaren just då och kunde inte komma.
Chile 2010. En sista Pisco Sour.Månförmörkelsen 2011-06-15.
Vi observerade den totala månförmörkelsen från konstverket på Lernacken. Egentligen hade vi tänkt cykla från grillfesten i Bunkeflo till utsiktsplatsen, men så hörde vi Görans röst från högsta kullen. På väg dit hanns vi ifatt av ett mopedgäng. Vi var några stycken som stod och glammade så högt att en av tullverkets småbilar körde upp på cykelstigen från tullstationen med tre kvinnliga tullare för att se vad som hände. Mopedgånget gav sig då snabbt av och kom aldrig tillbaka. Vi förklarade att det var total månförmörkelse. Stämningsfull natt med tre näktergalar som sjöng i näbben på varandra. Till slut var det bara vi och Göran kvar där uppe. Kerstin ringde en gång och Göran sa att han inte var ensam, så vi skulle vara där tills månförmörkelsen var slut.
Nattklubben på Princess på väg till den totala solförmörkelsen på Färöarna 2015-03-20. Middag på restaurang Sea efter den partiella solförmörkelsen 2021-06-10.Solgruppens blommor till Görans begravning.
We were shocked to learn that Jay Pasachoff had passed on. Our last interference with him was before the Partial Solar Eclipse 25 October this year, when he was preparing to go to Finland. Several of us in the Tycho Brahe Solar Eclipse Group have been travelling with him and Mark Sood.
Jay Pasachoff in Gabon 2013.Jay Pasachoff with fluffy sun in Salem Oregon 2017.Jay Pasachoff demonstrating solar eclipse in Chile 2019.
We observed the partial solar eclipse from Tyche Brahe Observatory together with all the local TV-stations and newspapers. The moon entered in front of the sun from the top, turned left immediately after and went out straight to the left. Despite bad weather reports, we had sunshine the whole day. Only during maximum some clouds threatened the seeing.
Just after first contact.Moon sliding to the left.Maximum – some clouds driving past.After maximum.Moon has turned completely left.Moon leaving sun to the left.Last contact.
Hans Kronkvist took a picture of us watching the eclipse.
Tycho Brahe Observatory. Photo: Hans Kronkvist.
After the eclipse, the solar eclipse group had a meeting about practical things concerning the trip to Australia in spring 2023. We will meet again in January.
Liz O’Mara and Tony Crocker visited Limhamn and we gathered some of the people who saw the solar eclipse together with us on the Eastern Island in 2010. Somehow we had all become older. Unfortunately Göran couldn’t come since he was in hospital, but we contacted him on the phone.
First we celebrated like usually with champagne, or Spanish cava, talked about future plans for the upcoming solar eclipses. The Antarctical solar eclipse was the last we planned several years ago, and it ended up with me going alone, so now we plan less than a year in advance.
A glass of Cava at Tora’s place.
Afterwards we went down to the restaurant Kajuteriet beside the boatclub and had a nostalgic lunch from the old days when eating on the boat between Sweden and Denmark, the famous dish Spätta Öresund with a local beer.
Lunch at Kajuteriet.
Now we could watch the bridge between Sweden and Denmark. Liz was looking forward to enter the tunnel in Denmark since the bridge seems to end in the middle of the sea.
Yactclub and bridge to Copenhagen in the background-
This was really a good day and now we are looking forward to the solar eclipse of 25 October 2022!
1. Vi hängde upp tidningsurklipp från Skånska Dagbladet om Lennart Lindegrens astronomipris. Tora lämnade Planetary Report till allmän läsning. Hon skänkte SF-böcker till de som ville ha, och några försåg sig. Vädret var varmt och vackert, så vi satt utomhus.
2. Coronadon med ett enklare stativ sattes upp, men det visade sig vara för sladdrigt och fungerade inte som tänkt.
3. Då vi satte på kaffet gol göken, den riktiga, alltså. Vi förtärde kaffet under göksång.
Solgruppmöte. Foto: Hans Kronkvist
4. 13 dagars resan med tält ska kosta £ 2324/delat rum/tält. Flygresan kommer i tillägg. Nu är biljetterna släppt. Tora och Erik vill resa businessclass, Kalle vill ha Economy+
5. Vi skulle titta på en naturfilm, men datorn hade ingen codec för vlc-formatet, så vi gav upp det och körde till restaurang Saigon på Linnegaten istället och åt middag.
1. Vi gick igenom solförmörkelseresor från tre operatörer. Endast Mark Soods resa verkade vettig, då han beräknar vara innanför totalitetens zon dagen innan förmörkelsen, och de båda andra ska flyga dit samma morgon. Men Mark har inget pris än. Vi bestämde oss för att vänta ut honom.
2. Vi drack kaffe och diskuterade resan.
3. Tora visade två utlovade korta filmer om kontinentaldriften. Den ena hade hon smygfilmat under ett föredrag på Naturhistorisk Museum i Wellington. Den andra hette Vulkanens hemlighet och var inspelat av NRK 2004 i programmet Ut i naturen. Tora har spelat in på video och digitaliserat. Den handlar om en vulkan i Tanzania som ligger på en hotspot som låg under Tönsberg for ca 500 miljoner år sedan. Var gång vi behöver ett gott skratt är det bara att se den filmen och den norska geologens beteende inuti vulkanen.
Tora visar video. Foto: Torsten Olsson.
Efter mötet var vi några som åkte till den nya vietnamesiska restaurangen som ligger i Cutty Sarks gamla lokaler på Linnegatan på Limhamn. God mat.
Vi kunde inte bestämma datum för nästa möte då vi avvaktar Marks besked och återkommer med detta.
1. Tora visade bilder från resan till Antarktis och berättade om de geologiska vandringarna vi gjorde, samt om solförmörkelsen. Hon visade också Takumis video. Bilderna från de geologiska vandringarna drog i gång en diskussion om kontinentaldriften som jag tänker vi djupdyker i på nästa möte.
Geologiska formationer i Windscoopdalen
2. Vi drack kaffe och åt en del kakor som fanns på observatoriet. Köket var i perfekt ordning och vi lämnade det lika rent efter att ha torkat av bordet och diskat alla koppar och hängt dem till tork. Så där vill vi ha vårt fina observatorium. Medan vi drack kaffe, diskuterade vi nästa resa, men ytterligare planering får vara tills nästa möte, när vi vet mer om priserna.
3. Tora ställde upp Coronadon och visade en passiv sol under mötets sista minuter.
Labert intresse för en inaktiv sol.
Nästa möte ska vara på TBO lördagen den 2022-04-23 kl. 14-16. Då räknar vi med att ha fler uppgifter om resan till västra Australien nästa år. Dessutom fortsätter vi diskussionen om kontinentaldriften. Tora visar en kort film på 1 minut hon gjorde under ett föredrag på Nya Zeeland och en norsk forskares video på en halvtimme om en hotspot i Tanzania.
The night before we had another weather briefing and a slide show on what to expect.
Slide show with briefing.
I slept well until we were going to our observation site, so I had to put my alarm on. I got a room in the black van, the one we are calling the prison van because of its sinister look.
Tora and Jonathan again on the Antarctica,
This time I had no equipment to put up. I even left my tripod in the tent, and I’m glad I did that. It was better to hold my little camera in my hand, keep it warm in my pocket and photograph the surroundings, shadows through holes in a paper and the solar eclipse with my 700 mm.
First contact.
This time I had no equipment to put up. I even left my tripod in the tent, and I’m glad I did that. It was better to hold my little camera in my hand, keep it warm in my pocket and photograph the surroundings, shadows through holes in a paper and the solar eclipse with my 700 mm.
Two veterans observing Saros 152,
The temperature started on -12 centigrades and sank down to -20 centigrades, not as cold as last time in the Antarctica. There was hardly any wind, but I had to put on my extra sweater, my outer boots but not my balaclava.
Like always on the Antarctica, the partial phase rushed to totality. First contact of my 24th solar eclipse started at 03.53.45 local Chile time. Second contact was at 04.44.54, and third contact was at 04.45.17. Last contact was at 05.37.15.
Diamondring.
I must confess I didn’t take many photographs, I was enjoying the totality.
Totality.
But after the totality I ran into the tent to join the champainparty to celebrate a perfect eclipse on a perfect sky without any clouds. Like always, filled with celebrationfluid, I staggered out to document last contact. I’m always stunned at the good, clear photo I produce of last contact during that condition.
29/11. Jeg skriver rapporteringen om vandringene på norsk.
Imorges ble vi kjört i to busser til flyplassen der vi entret ett Iceland Air 353. Det kjentes bra å få snakke norsk med personalen ombord, och det gjorde amerikanerne forbauset igjen. For meg var det helt naturlig å prata norsk på vei til Amundsen-land. Da vi landet, ble vi kjört i ulike sorter bulldozere til luksus-campen. Jeg valgte en av de med riktig store hjul, vet ikke hvorfor akkurat de er så tiltrekkende når jeg er på Antarktis.
Tora kledd for Antarktis.
Vi ble servert suppe da vi kom fram, og siden vist til våre telt. Jeg deler telt med en skotsk dame som heter Rhona og som har gått Kungsleden på ski. Hun er lege, og når vi gjör mine övninger i teltet på morgonen, forteller hun vilke muskler vi trener og regner opp dem på latin. Skjörtet har vært min kledsel hele tiden og det tenker jeg fortsette med. Jeg har med riktig polarutstyr også, men dette er et eksperiment. Også sovepose og bivuakksekk er med ifall experimentet mislykkes.
Jeg bor i et telt som heter Filchner. Det var visst en tysk forsker som forsökte nå Sydpolen 1911 med både hengsler og livrem, som vi sier i Sverige. Det vil si han hade to båter som skulle angöre Antarktis på to ulike steder, men det nyttet ikke, han mislyktes likevel.
Rhonas og mitt telt.
Skjörtet er bra. Det er en Stuartkilt, og Rhona sier at skottene alltid har brukt kilt på kalde steder. Jeg redde opp sengen med silkelaken og den gode norske vinterdynen, og alle er misunnelige. Det er så varmt i teltet på grunn av midnattsolen og det frarådes fra å ligge utenpå soveposen. Men jeg har dyne og kan regulere temperaturen. Jeg har med både vanlig polarutstyr og mitt spesialutstyr som jeg vil teste her nede. Alle vil fotografere meg i mitt rödrutete skjört og pampussene jeg går omkring med i leiren. Jeg vil gjöre Antarktis så normalt som mulig. Alle andre springer omkring i romdraktlignende klær. Dette skal være mitt hjem den närmeste uken, og jeg nyter i fulle drag. Endelig er jeg her igjen på mitt favorittkontinent!
I morgen skal vi på en tur först med bulldozer og så vandre. Vi har fått en liste med vilket utstyr vi skal ha på og med. Jeg tenker ta skjört med den russiske fleecebuksen under, og resten i ryggsekken.
Den norske vinterdynen montert på Antarktis.
30/11. Den norske vinterdynen og silkelaknen er perfekte her i Antarktis. Jeg har ikke åpnet pakken med soveposen, engang. Jeg sover i det tynneste Devoldstellet.
Idag gikk vi en fin tur i en dal som heter Charles Windscoop. Der fikk vi se både fjell som lå veltet på siden, isfall, en sjö og sidemorener. Det var en fin tur og de lånte ut meget bedre stegjern enn mine, samt en stokk med spiss i enden. Mine stövletter med pels fungerer perfekt siden jeg gjorde om dem fra citymode till polarmode. Jeg har to par sokker i dem, ett tykt og ett tynt, og var varm i föttene hele tiden. Jeg hade det mellomtykke Devoldstellet og fikk åpne jakken på slutten. Lovikkavantene ligger fremdeles i dagsekken, det samme gjör balaklavan. Det gick bra med polarvantene og Everestluen. Ovenpå Devold-understellet hade jeg de russiska fleecebuksene og det rutete skjörtet. Ved siden av alle i vanlig polarutstyr så jeg utvilsomt merkelig ut. Personalen på polarstation kaller meg ”the Polar Lady”. Forrige gang var liksom alt ordnet med utstyr. Denne gang kunne jag ta med mitt eget og eksperimentere med. Posen med dunjakken og isolasjonsbuksen ligger fremdeles nedpakket sammen med soveposen.
I eftermiddag skal det være et foredrag om de gamle grekernes sjöfart.
Foredraget handlet om at grekerne gjettet seg til at Antarktis måtte finnes, og ga det et navn. Men de var aldri der. Carol fortalte videre om ulike forskeres oppdagelser til det var helt sikkert at Antarktis virkelig fans.
På kvelden kjörte vi ut til observasjonstedet der vi skal se solformörkelsen. Det har et ekstra telt lignende matteltet og får også en toalett. Men det går bra med Pipinetten og pisseflaskene om natten. Det fins et ekstra rum bakom sengen som jeg har innredet som nattdass.
Geologiske formasjoner i Windscoop-dalen.
1/12. Idag besökte vi Drake-isfallet og skulle gjöre en vandring til en sprekk, en blå isgrotte og en rund isbrönn. Men det var bare en introduksjonsvandring till isbreer. Vi fikk de samme broddene og stavene som i går, så det var ikke spesiellt intressant. Jeg gick tilbake til bulldozern der jeg kunne se alt på avstand, og prövde ut polarstellet infor solformörkelsen i vinden nedenfor isfallet istedenfor. Jonathan, engelskmannen som var med i 2003, er også duskefans presis som meg, og har dusker overalt. Praktisk, da en dusk fungerer som vindstopper om dine vanter og luer vil flyge ivei og ikke kommer lengre enn til tråden runt nakken.
Drake-isfallet.
En tysker, Andreas, holder rede på alle solformörkelsefantaster runt hele verden, og viste meg at jeg er blant de ti i verden som har sett flest totale solformörkelser. Erik har sett en total mer enn meg, men den hjemmesiden regner både totale og ringformige, så jeg har sett flest. Andreas arvet hjemmesiden fra Jay Anderson på NASA da han gikk i pensjon. Så jeg er ikke bare skandinavisk kvinnelig rekordholder, jeg er en av topp 10 i verden.
Ryktet går om min luksussäng med silkelaken og norsk edderdunsvinterdyne, og efter at Jan var på besök igår efter vårt lille vinmöte med Mount Vincent-klattrerne, vil alle kvinnene besöke teltet og se. Men det er et fantastisk utstyr, helt rett på Antarktis. Jeg må re opp hver dag, for jeg oppdaget at folk sniker seg inn i teltet for å fotografere sengen når jeg er ute og vandrer.
På kvelden efter middag holdt stasjonens meteorolog et foredrag om været. Det er spådd godt vær under solformörkelsen, men det er ikke mer enn jeg venter på denne tid på Antarktis.
2/12. I natt var det en fryktelig storm som ristet hele teltet og vinden kjentes inn gjennom toppventilen. Det var bare å rulle seg inn i dynen, men jeg behövde ikke soveposen.
Carol holdt et nytt foredrag i formiddag om Otto Nordenskiölds og Larsens ekspedisjon, der de hade med noe som kan kalles et Ikeahus. Ekspedisjonen ble plutselig delt i tre deler som forsökte finne hverandre. Hun sa at svenskene var så coole at de ikke ble uvenner, men kunne overleve i små grupper som samarbeidet hver for seg og bygde hytter. Efter att båten ble skrudd ned i isen, kom til slutt en båt fra Argentina og reddet dem. Til og med skipskatten overlevde. Den eneste som döde, var en collietispe fra Argentina som ble overanstrengt i hundespannet.
I eftermiddag kjörte vi inn til Buchanan Hills og klatret opp på en topp for å se havet. Det vill si, noen av oss gjorde det. Jeg var feil kledd i markedstövler og skjört, så jeg snudde halvveis oppe i fjellsiden, gikk ned til et pass og så sjöen derfra. Fjellstövlene står i fred i skostellet på Limhamn. Fjellbuksene har jeg ikke engang pakket opp, men de er med. Eksperimentet gjelder å se hvor vanlig jeg kan gjöre livet i Antarktis. Vi fikk höre at vi var den andre ekspedisjonen på to år som besteg det der fjellet.
Utsikt mot havet.
3/12. Idag kjörte vi på formiddagen til The Elefant Mountain for å gjöre en geologisk vandring, först med brodder over et vann och siden opp i steinskramlet for å lete efter fossiler. Merkelig nok behövde jeg verken luen eller lovikkavantene, trots at det blåste. Elefanthodet er av ren marmor.
Elefanthodet i ren marmor.
Vi så flere fossile fotspor fra små dinosaurier, men også noe som lignet röde grottemalinger, men de var en kvart billion år gamle, så de kunne ikke ha gjorts av mennisker, om ikke noen steinalderfolk hade foretatt en tidsreise og etterlatt spor.
Dinosauriefotspor.
Vandringen idag var frivillig, de gikk runt og spurte om vi ville være med, istedenfor at vi måtte gi beskjed om att vi ikke skulle være med. Men jeg benytter hver anledning til å få vandre på Antarktis. Forrige gang, i 2003, ble vi avbrutt efter en halv dags vandring, og det var frustrerende. Merkelig, men jeg er sprek til å være 78 år gammel og kan både vandre i de antarktiske fjellene og klatre (mest ut og inn i bulldozere). Man kan hva man må, som jeg sa dengang jeg fikk fossrenne i gummibåt fra Ganges kilder for å få se yogigrottene langs elven. Den japanske gruppen kaller meg Tiger. Tora betyder Tiger på japansk, så navnet passer. Men de har selv med en imponerende dame, Makiko, som er 88 år gammel.
Jeg har fått stående invitasjon till en gratisreise til Antarktis. Jonathan, som var med forrige gang vi så solformörkelse på Antarktis, sa att han skulle betale min reise neste gang om jeg fremdeles er oppegående når jeg er 96. Det var faktiskt bedre denne gang, litt varmere og solen stod höyere oppe. Så vi har bestemt oss for å fölge Saros 152.
6/12. I går gikk reisen fra Antarktis som planlagt. I dag er arbeidsdag og jeg har vært i kontakt med KLM infor avreisen. Alle dokument er i ordning og transport til flyplassen er ordnet. Alle amerikanerne er tvungne å teste seg for covid.
