We woke up to a cloudy sky like usual, but it is always like that in spring when you live by the sea. We were sure the weather would be better inland at the Tycho Brahe Observatory, which it was.
Veteran observers Tora and Erik. Photo Torsten Olsson
We put up our equipment and waited för det solar eclipse to start. We dressed in vests showing that we were experts at the observatory.
First contact. Photo Tora Greve.
First contact arrived in a hazy sky att 11.32 EU-time.
Many people came. My husband Torsten in the middle of the crowd. Photo Tora Greve
Many people came to see the solar eclipse, among them a newspaper, two TV-stations and one local radio station.
For many people to watch at the same time. Photo Tora Greve
Erik and I fought to get the tape to function so we could show the eclipse to many people at a time.
Maximum. Photo Tora Greve
I photographed the eclipse with my Cannon 1100 and 300 mm lense.
Last contact. Photo Tora Greve
After the eclipse ended at 13.13, we packed our things and went home to get some food.
Vi steg upp till en molnig himmel och gick ner för att äta vår amerikanska bufféfrukost. Vi hade tittat på flera väderleksrapporter kvällen innan, och alla sa det skulle vara klart på förmiddagen och mulna på under eftermiddagen. Det blev precis tvärtom.
Vi körde i en timme till lantbruksuniversitetet där Astro Trail hade fått låna idrottsplatsen. Vår buss kom först, så vi ockuperade de bästa platserna på läktaren.
Tora på läktaren. Sony DSC-HX99
I början vandrade solen mellan moln, som vi använde som filter till den partiella fasen. Jag fick en bild genom moln av första kontakt kl. 11.00.24.
Första kontakt. Sony DSC-HX99
Och strax innan totaliteten la sig molnen i en ring runt solen, som sken för fullt från en klar himmel inne i ringen! Vi fick se Baylies beads under andra kontakt kl. 12.17.10.
Baylies beads. Canon 1000D
Det var en lång förmörkelse, jag både kunde njuta av den och ta bilder med båda kamerorna.
Corona. Sony DSC-HX99Totala fasen – horisonten. Sony DSC HX99.Protuberanser. Canon 1000D
Tredje kontakt var kl. 12.21.18. Det klarnade mer och mer under den andra partiella fasen. Just när jag skulle ta en bild av sista kontakt kl. 13.41.44 gled ett tjockt moln framför solen.
Cari Busin och mannen kom och hälsade på, det samma gjorde Bengt Allan. Vi var lättast att hitta, då vi satt på läktaren. Solförmörkelsen råkade vara just den dagen lantbruksuniversitetet skulle sprida hevd, så där stod vi omvärvade av naturgödselångor.
Efter sista kontakt åkte vi mycket nöjda tillbaka till Toreonn.
Nu har vi samlat på oss så mycket mat att vi ska äta resten av matsäcken till middag, dessutom har jag en doggybag sen igår.
In English:
We woke up to a cloudy sky and went down to have our American buffet breakfast. We had checked several weather reports the night before, and all said it would be clear in the morning and cloudy in the afternoon. It turned out to be just the opposite.
We drove for an hour to the agricultural university where Astro Trail had been allowed to use the sports field. Our bus arrived first, so we occupied the best seats in the stands.
At the beginning, the sun wandered between clouds, which we used as a filter for the partial phase. I captured an image through clouds of the first contact at 11:00.24.
And just before totality, the clouds formed a ring around the sun, which shone brightly from a clear sky inside the ring! We got to see Bailey’s beads during the second contact at 12:17.10.
It was a long eclipse, and I could both enjoy it and take pictures with both cameras. Third contact was at 12:21.18. It cleared more and more during the second partial phase. Just as I was about to take a picture of the last contact at 13:41.44, a thick cloud drifted in front of the sun.
Cari Busin and her husband came to say hello, as did Bengt Allan. We were the easiest to find since we were sitting in the stands. The solar eclipse happened to be on the same day the agricultural university was spreading manure, so there we stood surrounded by the smell of natural fertilizer.
After the last contact, we returned very satisfied to Toreonn. Now we have gathered so much food that we will eat the rest of the food bag for dinner, and I also have a doggy bag from yesterday.
Links to the website: torasol.se/saros-139/ and torasol.se/solar-eclipse-mexiko-2024/
Vi förberedde ingen fest för denna månförmörkelse. Vädret var för vidrigt. Vi hade utsikt till månen, eller rättare, där månen skulle varit, från fönstret. Vissa gånger syntes den som ett ljussken genom molnen. Under två tillfällen fick vi se den genom molnslöjor, och jag lyckades ta en bild av början på månförmörkelsen, men så vällde det in tjocka moln och den var inte längre synlig.
Här ser vi början på månförmörkelsen. Mer gick inte att se. Visserligen var den partiell, men vi såg bara början.
Magnus Ivarsson: Exit jorden, isbn 978-91-27-17936-3, Natur och kultur.
En viktig bok om att kolonisera rymden.
I boken beskriver han både sin forskning som geolog som förde honom vidare till paleontologin.
Det är den bästa och mest klargörande bok jag läst om skillnaden mellan planeterna i solsystemet, från kärnorna till kemin. Om livet endast kan uppstå på en planet som uppfyller vissa kriterier, är det vår plikt att sprida livet i universum. På vägen får vi göra vissa eftergifter för att kunna leva på andra ställen.
Magnus Ivarsson skrev en doktorsavhandling som hette ”Fossilized microorganisms in volcanic rocks from sub-seafloor environments.” Han förklarar att det mesta av livet har funnits under jord länge innan det syntes utanpå. Därför bör vi leta efter liv på andra planeter under ytan, gärna två hundra meter ner. Han berättar också om svamparnas viktiga uppgifter, och föreslår att vi ska utnyttja dessa när vi bosätter oss på andra planeter.
Ett helt kapitel i boken ägnas åt björndjuret, en millimeter stor trögkrypare som kan överleva i rymden. Jag sponsrade en gång ett björndjur som Planetary Society skulle skicka upp i rymden. Biljetten kostade SEK 60 för mitt björndjur, men den ryska raketen som skulle skickas upp från en ubåt kollapsade och landade i Stilla Havet. Jag ser för mig att mitt björndjur fortfarande lever i sin behållare på Stilla Havets botten, och kommer att göra så länge efter att jag själv är död.
Parallellt med det vetenskapliga skriver han om en fiktiv expedition till Mars, där det är meningen att människorna ska bosätta sig. Om människan ska flytta ut i rymden, måste hon anpassa sig till de rådande förhållanden. Här på jorden har människan länge försökt anpassa planeten till människan, med katastrofala följder.
Läs boken, den ger många tips på hur vi kan leva mer rationellt även på jorden. Skulle vi kunna använda svamp istället för betong, till exempel?
Även andra är upptagna av expansionen ut i rymden.
Kate Howells på Planetary Society har återgivit en intervju Casey Dreier gjorde med Scott Pace om varför vi måste åka till månen innan vi åker till Mars. Han ställer frågan: Finns någon framtid för människan i rymden? Det beror på två frågor: Kan vi leva på vad vi producerar på platsen, eller kommer vi att vara beroende av import från Jorden?
På de expeditioner till Antarktis jag varit med om, åkte vi stora fraktplan som Iljusjin 76 och hade med allt från civilisationen. Vi levde rätt så behagligt och fattades inget, men det skulle inte ha gått utan välfyllda fraktplan.
Om du på andra planeter kan leva oberoende av civilisationen på Jorden och producera det du behöver, kan det kallas mänsklighetens expansion till rymden. Om du måste ha med dig allt och ständigt importera från Jorden, är du bara en äventyrare. Rymden blir som ett Mount Everest där ingen bor fast. Därför är månen en god träning inför kolonisering av Mars. Kan vi leva av det månen ger, kan vi också leva på Mars.
Jag åker inte till ringformiga solförmörkelser om jag inte råkar befinna mig i närheten eller har något annat att göra där. Men jag fick flera länkar som jag kunde följa. Jag vet att en solförmörkelse är ett utdraget förlopp, så jag förberedde mig vid att servera morotsoppa med torsk till lunch och därefter göra ett stort fat med kanapeer. Till det hade jag köpt en liten baguette som jag skar i ringar. På dessa la jag tre fina franska ostar, Saint Agur grönmögelost, Chaumes kittost, Brie de Meaux, en opastöricerad brie. Till det fanns frukt, svenska äpplen, päron, plommon samt druvor. Vi drack rödvin, då vi redan druckit upp sista flaskan Cava. Kort sagt, jag förberedde oss på en helkväll långsam-tv av typ älgvandringen. Alla kanapeer gick åt under kvällen.
Jag gick in på Planetary Society’s länk och fick upp en sida som heter timeanddate.com. Där satt två trevliga unga människor, Graham Jones och Anne Buckle i Roswell och skulle guida oss genom förloppet. Vi fick se nio ringar, fyra från USA, en från Colombia och fyra från Brasilien. Det var fascinerande att se Baily’s beads när månen nådde solens gräns. Till vänster i bild hade de en tidslinje med olika ställen inlagda, med en prick som hela tiden rörde sig neråt. Till höger fick vi se olika bilder från förmörkelsen, värdparet och en karta där förloppet var utmärkt med en röd prick som rörde sig. Tiden räknades i UTC, mycket bra för oss från andra länder.
Värdparet intervjuade flera människor längsmed annularitetslinjen, bland annat Angela från Colombia, som berättade om organisationen Astronomy without borders. De är mycket inriktade på barn. Jag tror en av våra medlemmar från ASTB var i Colombia. Vi har mycket barnverksamhet hos oss.
Timeanddates bild med den ringformiga solförmörkelsen från Neiva, Colombia. Här ser vi tydligt hur bilden på sändningen är uppbyggt.
Första kontakt, Roswell. Här finns en bild på värdparet också.
Ring från Odessa, Texas, som ligger i närheten av Roswell. Jag valde den bilden för att solens protuberanser syns tydligt.
Sista kontakt, Roswell. Vi fick följa sista kontakt från Odessa på nära håll ganska länge.
De flesta i Solgruppen börjar bli för gamla för att åka någonstans. Erik och jag är kvar, men hur länge? Gott att veta att vi kan observera på detta vis i framtiden, när man är så orkeslös att man inte kan ta sig upp ur godstolen. Efter fem timmar var man ganska mör, så jag avbröt när solen stack ut över Atlanten.
Erik och Tora planerar att åka till Mexico för att se den långa solförmörkelsen.
Vi samarbetar med resebyrån Koch&Ljungberg när det gäller flygbiljetterna, och ska åka med Lufthansa via Frankfurt till Mexico City. När vi undviker USA, behöver vi inget Estavisum eller hämta ut bagaget till tullen i USA.
Vi åker från Köpenhamn med LH 825 den 31 mars kl. 8.35 och anslutar till LH 498 i Frankfurt kl. 13.35. Det går att beställa biljetter från andra flygplatser och stråla samman i Frankfurt. Om ni är minst 10 personer kan ni få gruppbiljett.
Astro Trails från Storbritannien arrangerar vår tur i Mexico. De har även turer till USA. Vill ni dela rum, ge besked, så fixar de en rumskamrat om ni inte har en själv. Det går också att beställa transfer från flygplatsen till hotellet genom dem, så ordnar de samåkning.
Vi har beställt Tour1, för att vara inom totalitetszonen under flera dagar. Det går att beställa tillägg om ni vill se mer av Mexico efteråt, men Erik och Tora åker hem 10 april med LH 499.
Solgruppens medlemmar är numera rätt gamla och därför planerar vi endast ett år i förväg, delvis pga priset på flygbiljetterna. Om du är skröplig, rekommenderar vi att du tar med en vårdare eller hjälpare så du inte belastar medresenärerna.
We saw that one as total from Exmouth, lasting less than one minute. We were not allowed into the official watching place because there was an outbreak of covid 19 in our bus. However, Tora and Erik spent the observation time outside the cottage of Rob and Helen from Adelaide, where also Brett and Julie stood with their big car and telescope.
Brett Tyler and his equipment. Photo Tora Greve.
Times of the eclipse from our standpoint:
Beginning of partial eclipse 10.05 hours.
First contact. Photo Tora Greve.
During the partial eclipse we did some shadow experiments, drank some coffee with a bisquit.
Shadows on the ground. Photo Tora Greve.
Beginning of total eclipse 11.30 hours. We did not photograph much because Brett had his equipment up and running automatically and took some very beautiful pictures. We wanted to watch. End of total eclipse 11.31 hours.
Diamondring. Photo Brett Turner.
Protuberances. Photo Brett Turner.
Corona. Photo Brett Turner.
Erik’s pictures:
After the totality we had some champaine, served in glasses and coffeecups because of lack of equipment in the cottage.
Erik, Brett, Julie, Rob, Helen drinking champaine. Photo Tora Greve.
I was sorry to hear that Mark Sood died on December 16 last year. Recently I was told that he had a massive stroke. Our last interference with him was when we planned the 20 April 2023 hybrid solar eclipse. He was trying very hard to get good prices on accommodation in Exmouth without succeeding, so we decided for a trip involving tents instead.
Mark Sood in Gabon 2013.Mark Sood in Salem 2017.Mark Sood and Jay Pasachoff in Chile 2019.
I natt, 2022-12-08, ockulterade fullmånen Mars. Jag hade inget vidare hopp om att få se det, då vi har haft molnigt en längre tid. Men jag ställde väckaren och hasade mig upp och upptäckte att både månen och Mars syntes från balkongen. Tog några bilder med min mini-Sony och fick med båda himlakropparna.
Innan ockultationen.
Därefter gick månen och Mars bakom huskroppen och jag fick ta mig ut på trottoaren. Det var minus 4 grader, men jag bestämde mig likväl för att gå ut på trottoaren i mysdräkt och pampusser. Jag har gått från tältet till frukosttältet på Antarktis i minus 12 grader i den utstyrseln innan, men då hade jag damasker utanpå pampusserna.
Mysdräkt och pampusser.
Då jag kom ut denna gång, hade månen gått in i ett dimstråk, så jag missade själva ockultationsögonblicket. Det skulle gå en timme innan Mars kom fram på andra sidan, så jag ställde väckaren, gjorde min morgongympa och somnade. Då jag vaknade, var det full aktivitet ute på gaten, affärsinnehavarna parkerade sina bilar, gatukontoret la ner nya avloppsrör och gjorde i ordning den nya busshållplatsen.
Kalkbrottsgatan med månen mellan träd.
Nu hade månen sjunket ner mellan träden, så jag fick inta en ny observationsplats på Kalkbrottsgatan, och fick fotat ögonblicket då Mars kom fram på andra sidan månen.
Efter ockultationen.
Där stod jag mitt bland bilar och gatukontorsjobbare i mysdräkt och pampusser. Det såg nog roligt ut, så jag fick det dokumenterat morgonen efter.
Medlem i Solgruppen och aktiv resenär till solförmörkelser har gått bort. Det är inte länge sedan Erik, Göran, Torsten och jag satt på Mathildenborg och planerade nästa solförmörkelse i Australien i april 2023. Göran tvivlade på att han skulle klara av en lång resa, så han hade inte beställt plats. Han dök heller aldrig upp under den partiella solförmörkelsen vi observerade i Oxie 25 oktober, så vi förstod att hälsan hade försämrats. Sista gången vi pratade med honom på Mathildenborg, sa han att han inte trodde han skulle överleva den klaffoperationen läkarna planerade.
Sedan ringde Kalle och sa att han var död. Vi var fyra från Solgruppen som kom till Görans begravning: Ann Sidbrant, Karl Palm, Tora Greve, Torsten Olsson. Det var en fin ceremoni, med en präst som känt honom väl. Det var en kistebegravning där vi tog farväl ute på gravplatsen. Efteråt hade vi en fin minnesstund på Hantverksgården på Limhamn.
Champagne efter vällyckad solförmörkelse på Påskön 2010-07-11.
Liz O’Mara som är med på bilden kom med sin make på besök till Limhamn sommaren 2022. Tyvärr var Göran hos läkaren just då och kunde inte komma.
Chile 2010. En sista Pisco Sour.Månförmörkelsen 2011-06-15.
Vi observerade den totala månförmörkelsen från konstverket på Lernacken. Egentligen hade vi tänkt cykla från grillfesten i Bunkeflo till utsiktsplatsen, men så hörde vi Görans röst från högsta kullen. På väg dit hanns vi ifatt av ett mopedgäng. Vi var några stycken som stod och glammade så högt att en av tullverkets småbilar körde upp på cykelstigen från tullstationen med tre kvinnliga tullare för att se vad som hände. Mopedgånget gav sig då snabbt av och kom aldrig tillbaka. Vi förklarade att det var total månförmörkelse. Stämningsfull natt med tre näktergalar som sjöng i näbben på varandra. Till slut var det bara vi och Göran kvar där uppe. Kerstin ringde en gång och Göran sa att han inte var ensam, så vi skulle vara där tills månförmörkelsen var slut.
Nattklubben på Princess på väg till den totala solförmörkelsen på Färöarna 2015-03-20. Middag på restaurang Sea efter den partiella solförmörkelsen 2021-06-10.Solgruppens blommor till Görans begravning.
