Kategoriarkiv: astronomi

Intelligent liv i universum

Varför vill inte forskarna ta i frågan om liv i universum? Är det några djupt liggande religiösa motiv? ”Vi skapades till Guds avbild”, heter det. Ett exempel på chocken människan kan uppleva när hon konfronteras med möjliga utomjordiska varelser, är hur stridspiloterna på Nimitz reagerade när de kom tillbaka till hangarskeppet efter att ha förföljt ett UFO. De sprang direkt till kapellet, kastade sig ner och bad till Gud: ”Fräls oss från de utomjordiska monstren!”

Här ska vi diskutera indikationer på intelligent liv i universum, både mottagna radiosignaler utan förklaring och fysiska föremål som kan ha utomjordiskt ursprung.

Mottagna signaler:

I 1977 mottog Ohio State Universitys radioteleskop en mystisk signal som kallad Wow! Då endast ena ”hornet” av antennen fungerade, gick det inte att fastställa exakt varifrån signalen kom, bara att det var någonstans i Sagittarius. Signalen varade under trettiosju sekunder. Robert H. Gray har skrivit en tänkvärd bok om forskningen runt den, The Elusive Wow.

I 2004 tog SETI-projektet emot en signal vid tre olika tillfällen med det numera avsomnade radioteleskopet på Puerto Rico. En av dessa signalerna har blivit starkare med åren. Det är lokaliserat till en punkt mellan konstellationerna Fiskarna och Vattenmannen där det inte finns antydan till någon stjärna eller planet. Märkligt nog uppträder signalen i det såkallade vattenhålet som Carl Sagan påpekade skulle vara en naturlig frekvens ätt sända på, nämligen hydrogen.

Stammar signalen från ett okänt naturfenomen eller en intelligent civilisation?

Detalj från konstverket Gammel och ny tid i Oxie av Tora Greve.

Dysonsfärer byggt av TYP 2-civilisationer?

Rymdteleskopet Kepler skickades upp 2009 för att registrera exoplaneter. Samtidigt engagerades amatörnätverket Planet Hunters för att hitta planeter som de automatiska analyserna missade. De hittade inte bara fler planeter, men även stjärnan KIC 8462852 som uppvisade konstiga ljusvariationer. Den är ingen ung stjärna som skulle vara omgiven av en stoftskiva liknande den nybildade stjärnor har. KIC 8462852 är en medelålders stjärna av spektralklass F3 som ligger på 1470 ljusårs avstånd från oss.

Det blev astronomen Tabetha Boyajian som skulle gå vidare med utforskningen av denna mystiska stjärna, som snart fick namnet Tabby’s star. Hon och hennes team gick ut med teorin att ljusvariationerna kunde bero på att den avancerad Typ 2-civilisation höll på att bygga in stjärnan i en Dysomsfär. Fler andra teorier har kommit, om kometer, oregelbundet stoftmoln och att stjärnan slukat en mindre planet, men alla dessa teorier stötte på olika svårigheter. Det har inte gått att motbevisa supercivilisationsteorin.

SETI Institute använde Allen Telescope Array under två veckor 2015 för att uppfånga eventuella radiosignaler från en möjlig civilisation utan resultat. Laserstudier 2017 kunde heller inte uppfatta några tecken på intelligent liv. Jag vill påminna om att jordmänniskan baserar sina undersökningar på hur vi själv skulle bete oss som Typ 2-civilisation.

Tabby’s stjärna ligger i konstellationen Svanen, på en linje mellan Deneb och Vega i Lyran, mitt emellan Deneb och Delta Cygni.

Jag var med om en föreläsning via zoom på Berkley University med Tabetha Boyajian. Jag ställde inga frågor, men fler av de andra gjorde det. Sen dess har fler liknande objekt upptäckts. ASASSN-V J193622.23+ll5244.1 ligger på 6592 ljusårs avstånd. ASASSN-V j213939.3-702817.4 är en F0-stjärna på 3630 ljusårs avstånd. HD139139 är en G3-stjärna (inte olik vår egen sol, alltså) på 350 ljusårs avstånd. VVV-WIT-07 ligger gissningsvis på 23000 ljusårs avstånd.

Finding alien. Bild: Phys.org.

Främmande föremål i vårt solsystem.

Under oktober 2017 passerade ett märkligt föremål genom solsystemet och observerades av Panstarrs på Hawaii. Där kallades föremålet Oumuamua, spejaren från världsrymden. Det rundade solen och fick en extra boost vid passagen. Föremålet var ett par hundra meter långt och bredden ett tiotal meter. Forskaren Avi Loeb och hans doktorand Shmuel Bialy räknade på banan och fann att föremålet var under en millimeter tjockt. Det avgav inga jetstrålar som en komet borde ha gjort under passagen förbi solen. Avi Loeb tror föremålet blev upphämtat av solsystemet, som far genom galaxen med tvåhundratjugotusen kilometer per sekund. Han är övertygad om att Oumuamua är ett artificiellt konstruerat solsegel av den typ bland annat Planetary Society experimenterar med. Den kan vara ett miljarder år gammalt rymdskrot. Vi har skräpat ner rymden runt oss redan, varför skulle inte gamla civilisationer göra det samma?

Clas Svahn skrev en artikel om Avi Laub och hans bok Extraterrestrial i UFO-Aktuellt nr. 1, 2021.

This artist’s impression shows the first interstellar asteroid: `Oumuamua. This unique object was discovered on 19 October 2017 by the Pan-STARRS 1 telescope in Hawai`i. Subsequent observations from ESO’s Very Large Telescope in Chile and other observatories around the world show that it was travelling through space for millions of years before its chance encounter with our star system. `Oumuamua seems to be a dark red highly-elongated metallic or rocky object, about 400 metres long, and is unlike anything normally found in the Solar System.

Livet i vårt solsystem

Var ska vi titta efter bevis för liv i vårt solsystem?

Den starkaste kandidaten för liv är just nu Venus, vår närmaste granne. Jane Greaves och hennes team upptäckte fosfin i Venus atmosfär, som indikerar att något levande bajsar där. Det rör sig om bakterier. Venus har troligtvis haft förhållanden liknande jordens innan den utvecklades till att bli det helvete den är nu. Vad som triggade förändringen är inte känt. En av teorierna säger att solen inte var så varm som nu i solsystemets tidiga historia, en annan att den våldsamma vulkanismen påverkade förekomsten av växthusgaser. Hur intelligenta bakterierna var som flyttade upp i atmosfären under de ändrade förhållanden, kan diskuteras. De har åtminstone varit smarta nog att ta sig upp till ett ställe där det går att överleva. En del forskare har försökt bortförklara fosfinet som fel i mätningarna. Lågvattenmärket nåddes då vissa påpekade att Greaves och hennes team hade en övervikt av kvinnor.

Det är svårt att observera fosfin från jordens yta. Rymdsonderna som skickades till planeten under sista halvan av 1900-talet avslöjade att Venus var ett helvete, inte en planet täckt av ett världsomspännande hav eller tropisk regnskog. Chocken fick forskarna att överge Venus. Men mätinstrumenten på sonderna registrerade pliktskyldigt all information de kunde få. Vid att titta närmare på mätresultat av Venus atmosfär från NASAs 1978 Pioneer Venus Multiprobe mission upptäckte Rakesh Mogul och hans forskargrupp att fosfin registrerades. Det var rena arkeologin att tyda signalerna, han fick ta hjälp av Richard Hodges som ingick i den ursprungliga gruppen. Det ligger massor av outforskat material från olika rymdsonder och bara väntar på att analyseras.

Livet på Venus har triggat forskarnas intresse igen.

Venuspassagen i Björkliden 2012-06-06

Efter chocken med helvetesplaneten Venus koncentrerade sig forskarna på Mars. Redan Vikinglandaren 1976 gjorde ett experiment där det tycktes upptäcka tecken på metabolism. Men de andra instrumenten hittade inga tecken på liv, och därför avskrevs resultaten. Men senare har det framkommit att de andra instrumenten inte var bra på att upptäcka organiska molekyler.

I 1984 plockades en meteorit ALH84001 upp på Antarktis. Den hade sitt ursprung på Mars, slogs loss i en krock med en annan himlakropp för omkring femton miljoner år sedan och vandrade runt i solsystemet innan den ramlade ner i Antarktis på jorden. I 1996 upptäckte några forskare något de tolkade som nanobakterier i stenen. Små maskliknande varelser fotograferades i elektronmikroskop. 2003 påvisades att stenen troligtvis blev kontaminerad vid nedslaget på jorden.

I 2002 hävdade ryssarna att den mystiska strålningståliga Deinococcus radiourans ursprungligen utvecklades på Mars och slogs loss av en asteroid innan den singlade ner på jorden.

I 2004 upptäckte ESAs Mars Express metan i Mars atmosfär, och sedan bekräftades det av två oberoende grupper på jorden. Metan är en stark indikator på liv, men kan även orsakas av vulkanism. Metanet på Mars är färskvara och försvinner snabbt ut i rymden.

Livet på Mars är fortfarande en öppen fråga och forskningen pågår för fullt.

Månen ockulterar Jupiter 2012-07-15.

På Jupiters ismåne Europa spekulerade italienska forskare 2003 i om det röda svavlet på ytan kan vara avfall från bakterier. Även på jorden ser vi ofta röda bakterier på glaciärer. Dessa röda sprickor i isen avger en märkligt infraröd signal. Hur en bakterie kan överleva i en minimal atmosfär och minus etthundrasjuttiograder Celsius är svårt att förklara. Rymdsonden Galileo indikerade att det skulle finnas ett vulkaniskt uppvärmd hav under månens isiga yta.

Kanske får vi veta mer om det finns liv på Europa när en landare kan ta prover.

Finns liv på Saturnus? Även den planeten har en måne Enceladus som troligtvis håller sig med en istäckt yta och ett hav under. Sonden Cassini tog bilder på vattengeysirer.

Det möjliga livet på Enceladus förtjänar att utforskas ytterligare.

Uranus och Neptunus har snabbt passerats av Voyagersonderna och där är det svårt att spekulera i om det finns något liv. Annars är Neptunusmånen Triton en god kandidat.

Innan Pluto degraderades till en miniplanet skickades sonden New Horizons dit. Planetens röda yta ser lovande ut. Sedan dess har New Horizons fortsatt vidare utåt i solsystemet och ska besöka fler miniplaneter.

Jag tycker det ser ut som att universum är fullt av liv om det finns så många kandidater bara i vårt solsystem.

Tora.

Merkuriuspassagen

Merkuriuspassagen 2019-11-11

Jag laddade upp med mina få instrument redan på morgonen. Jag hade testat på balkongen hemma att det skulle gå att projicera genom fältkikaren till ett vitt papper. Men när jag försökte samma sak på terrassen i Muelle, var det helt omöjligt att få bilden projicerat. Solen stod nästan i zenit, medan den hemma stod lågt, vet inte om det hade någon betydelse. Alltså fick jag tänka om. Jag hade med några solförmörkelseglasögon som jag klippte sönder och klistrade på fältkikaren med silvertape så jag kunde titta direkt. Jag hade förberett med mylarfilter till kameran. Tog bilder varje halvtimme med 700 mm tele.

Tora med fältkikaren

Efter lunch flyttade vi från terrassen ner till simbassängen. Ringde med gänget i Oxie. De hade regn och mulet. Sista gången jag ringde, hade solen gått ner där uppe i norr.

Simbassängen och havet

Klockan 17 gick vi upp på takterrassen och tog de sista bilderna i solnedgången. Merkurius vandrade över solen där den är som bredast så att säga. Då den gick ner kl. 18.10, höll passagen på fortfarande. Den hade i själva verket bara hunnit ca halvvägs över solskivan.

Solen går ner mitt under Merkuriuspassagen

Möte i solgruppen om Argentina

Solgruppens möts på TBO i Oxie söndagen 25/8 kl 14 – 16. I mån av väder och tid kommer vi att göra:

Titta på solen i lämpligt teleskop.

Se bilder från solförmörkelsen i Chile.

Prata om kommande solförmörkelse i Argentina.

Solgruppen har fått ett erbjudande från Kon Tikiresor om en rundresa i Argentina. Det var de som arrangerade resan till Påskön 2010 som var mycket vällyckad.

Men för att få resan till angivit pris, måste vi vara 10 personer.

Solförmörkelsen ska vara 14 december, så rundresan försiggår innan dess så vi hinner hem till jul. Hotellen i Argentina fylls snabbt upp, så vi måste vara snabba med att beställa. Speciellt Las Grutas kommer att vara fullt, då det är där Jay Pasachoff tänker observera och han brukar ha gott väder. Jag föreslår att vi beställer direkt, och om något händer går det att avbeställa. Passa bara på att ha en reseförsäkring som innefattar både resan och avbeställningsskydd.

Se program i annat inlägg.

Hamnfesten på Limhamn 2019.

ASTB hade ett tält på baksidan av öltältet med utsikt över Öresund och bron. Där stod vi 12 – 18 torsdag, fredag, lördag och 12 – 17 söndag och visade solen i TBOs solteleskop Lunt, samt bron i C8.

Lunt, Olle och C8.

Olle och Tora roade sig med att ta bilder genom Lunten med mobilkameror och fångade en stor protuberans under söndagen.

Mobiltelefonen fångade en protuberans.

Torsdagen hade Peter Linde och Tora Greve ett scenframträdande med info om föreningen. Det var avslappnad stämning. Publiken satt med sin öl, men de lyssnade intresserade. Vi hade många besökare som tittade genom teleskopen. Vi var några stycken som avlöste varandra och hämtade mat i de olika matstånd. Jag tror vi smakade oss genom de flesta tält, hoddar och foodtrucks som fanns i småbåtshamnen. Det var så många besökare att ingen av oss hann bort till Fiskehamnen och barnavdelningen.

Gitte öppnar Hamnfesten.

Fredag var vi bara tre och koncentrerade oss på Lunten då vi inte kunde bemanna två teleskop.

Lördag hade Erik och Tora en talkshow på scenen där vi bland annat berättade om solen och dess förmörkelser. Då var det många som lyssnade. Vi var flera i tältet då, och fick besök av flera av Solgruppens medlemmar.

Gitte besöker vårt tält.

Mitt i allt kom en brasiliansk grupp som spelade och dansade samba. Det spritte i sambabenen. När de bjöd in allmänheten att prova på, kunde inte Tora hålla sig och fick dansa samba. Det var en extra inspiration inför utgivningen av hennes nya science fictionbok som utspelar sig mestadels i Rio de Janeiro.

Är det Dalila från science fiction-romanen Asteroiden som besöker oss?
Första provtrycket av Asteroiden har anlänt!

Söndagen var förhållandevis lugn och Peter Hemborg berättade om rymdresor, där han bland annat påpekade att det inte var nödvändigt att ta med tandborsten.

Vädret var hela tiden vackert och mycket varmt. På söndagen både regnade och åskade det på morgonen, men det tog slut innan öppningen kl. 12.

Solgruppen sommaren 2019

Information till Solgruppen inför sommaren 2019:

Det ska vara klubbkväll på TBO den 5 juni kl. 19. Då tänker vi grilla och prata astronomi. Det blir ett möte gemensamt för alla grupper.

T-tröja 2019

Månadsskiftet juni – juli åker delar av Solgruppen till Chile för att beskåda den totala solförmörkelsen.

Affisch Hamnfestivalen

Vi planerar solvisningar och föredrag under Hamnfestivalen 25 – 28 juli på Limhamn. Erik och Tora startar starkt torsdagen 25 juli kl. 14.30 med föredrag om solen på stora scenen. Den finns där allsången alltid varit, bakom restaurang Kajuteriet vid lilla molon, det vill säga den korta piren. Där kommer att finnas ett tält med information om ASTB, samt diverse solteleskop. Vi kommer att finnas där under hela Hamnfestivalen. Lördagen 27 juli kl. 14.15 ska det vara ett föredrag om vårt solsystem på stora scenen. Musiken på kvällen kommer att ha danskt Kim Larsentema. Söndag 28 juli kl. 12.15 blir det barntema då Peter Hemborg ska berätta om en spännande rymdresa.
Alla är välkomna! God mat från båda sidor av Öresund! Musikunderhållning! Ölprovning från mikrobryggerier!

M 87

Vadå första bild på det svarta hålet i M87?

Här är min bild på radiokällan Virgo A, det svarta hålet i M87 – från 1981.

Varsågod njut!

Virgo A verkar vara kvinnornas objekt. Dr Katie Bouman skrev algoritmerna för det astronomiska fotot på Virgo A. Det är sammansatt av många observationer gjorda av olika radioteleskop. Grattis!

M 87 – radiokällan Virgo A

Anna-Britta Bergstedt

Anna-Britta Bergstedt är död, 99 år gammal.

För två år sedan förlorade jag kontakten med Anna-Britta. Jag utgick från att hon var död redan då, men det visade sig att fastighetsägaren i Hägersten skulle bygga om huset hon bodde i, och då flyttades hon till ett ålderdomshem tillsamman med sin syster, berättade systersonen. Han ringde för att de hade hittat korrespondensen mellan oss.

Anna-Britta var både fågelskådare och astronomiintresserad. Hon tillhörde den utvidgade solresenärgruppen som jag håller i.

Anna-Britta under solförmörkelsedagen Salt Lick Hotel.

Vi träffades första gången på en resa till Kenya 1980, där vi skulle se den totala solförmörkelsen. Vi delade rum, och hade även andra gäster. På spegeln satt en liten ödla. Anna-Britta trodde den var en dekoration, men jag såg att den följde oss med blicken. På morgonen satt den på ett annat ställe. Med på den dansksvenske resan fanns även Helge Pedersen, ena halvan av paret Bodil och Helge Pedersen som sen byggde Tycho Brahe-planetariet vid Blegdammene i Köpenhamn. Vid ett tillfälle satt vi i den underjordiska baren på savannen och tittade ut på livet i ett vattenhål, och Helge berättade om planerna på planetariet. En annan kväll var vi ute på savannen tillsammans med danskarna och en väpnad vakt för att observera stjärnor. Plötsligt stelnar vakten: ”A lion! A lion!” Då tittar Poul Madsen upp från sitt teleskop: ”En löve! Da får den bare komme, jeg har Ugglenebulosen i kikkerten.”

Anna-Britta var ofta både i Malmö och Köpenhamn och besökte oss, samt att jag besökte henne i Hägersten. Då hennes far dog, passade det bra att jag hyrde in mig hos henne under en vår då jag vidareutbildade mig i Stockholm medan hon ordnade upp det praktiska med lägenheten. Vi gjorde vandringar bland annat i Ågestad. En gång vi satt under ett träd och åt matsäck, singlade en fågelboll ner på oss. Där uppe satt en uggla och åt sin lunch. Annars tog hon mig med till Svenska Astronomiska Sällskapet och presenterade mig för sina vänner i Stockholm, bland annat väninnan Kerstin Fredga. Min vän Gösta Johansson, bror till Sture Johansson som är känt som mediet Ambres, besökte oss och tittade på bilder. Anna-Britta var en fantastisk fotograf, mycket bättre än mig.

Vi skådade fåglar tillsammans i Falsterbo, och hon besökte Bodil och Helge i Köpenhamn. På Limhamn finns flera krogar och inte mindre än fyra White Guide restauranger, så vi var ute och åt när Anna-Britta bodde hos oss på sina besök till Skåne.

Det börjar att glesna med gamla vänner runt mig.

Messiermaraton mars 2017

Under helgen 24 – 26 mars hade SAAF Messiermaraton på Sveriges sydligaste udde. Vi höll till i Garnhuset i Beddingestrand. Själv var vi en liten grupp som åkte fram och tillbaka Limhamn – Malmö – Beddingestrand lördag – söndag för att lyssna till föredrag och träffa kolleger. Lördag åkte vi dit till lunch på golfklubben och hann med vernissagen på Galleri Fågel innan. Det blev en omkastning av programmet, så vi fick med årsmötet. Därefter höll Hans Bengtssons föredrag om Visuella observationer av variabler. Mycket professionellt, förstår att forskarna är sugna på dessa observationer. Nils Olof Carlins föredrag handlade om Synsinnet och astronomiska observationer. Mikael Anderlund berättade om Observationslistor och rapporter för visuella djuprymdobservationer. Han kom bland annat in på varför det finns så många teleskop i folks garderober. Ulf R. Johansson höll föredrag om hur föreningarna MARS och ASTB bildades och så småningom Tycho Brahe Observatoriet blev till, En dinosaurs funderingar. Det var verkligen av dinosauriekaraktär, med bilder från den tiden då alla var unga och smala. Efteråt åkte vi hem. Det var intressant att konstatera hur olika himlen kan vara på olika ställen. På Limhamn hade vi helt klart väder så vi kunde även se de svaga stjärnorna i stjärnbilderna. I Malmö var det disigt. I Beddingestrand hade de haft drivande småmoln, men Torbjörn som var den ivrigaste och gick till sängs först kl. 5, hade sett 96 Messierobjekt! Det är möjligt bara så långt söderut som Smygehuk och Beddingestrand. Sveriges placering på jordgloben begränsar.

En del av teleskoputställningen.

Vi återvände söndag morgon. På Limhamn började dimman driva in kl. 8, men den var koncentrerad till Västkusten såg vi då vi körde söderut. I Malmö var ingen dimma, den slutade vid Hyllie. På Sydkusten var det sol. Föredragsserien fortsatte. Ander Wettergren höll två föredrag, det första om Messier och hans observationer. Messier gjorde katalogen för att inte blanda ihop andra, likgiltiga objekt med kometer, som var hans egentliga intresse. Själv undrade jag om objektet han kallade Messier 102 som han observerade, kunde vara just en komet, för han såg den aldrig igen. Sedan har andra fyllt på listan från och med M 101 till M 110. Messier skulle bara ha vetat att han är berömd på grund av katalogen, inte för kometerna han så gärna ville se. Efteråt berättade Torbjörn Holmqvist, vår Messierrekordhållare, om Efter Messierobjekten: Herschelobjekten. Det var ett fullmatad föredrag om familjen Herschel, William, Caroline och John. Anders Wettergren avslutade med sina vackra teckningar på olika astronomiska objekt. Det märks att vi blir gamla och inte orkar kånka på tunga teleskop längre. Både Anders, Mikael och jag kör med fältkikare för det mesta numera.

Kaffe på terrassen utanför Garnhuset.

Sen drack vi kaffe på uteplatsen vid det vackra Garnhuset och njöt av synen av tre fiskare som stod i det blanka havet och kastade med spö och ett antal svanar och gravänder som simmade omkring. Då evenemanget var slut, körde vi till Smygehuk och åt lunch på Sveriges sydligaste cafe.