The solar eclipses of the same Saros cycle comes every 18 years and approximately 10 days. During how long time have passed, is best illustrated by the pictures of me during that time.
Soon after the latest Solar Eclipse I received this email:
Congratulations to Tora Greve and Sheridan Williams!
You are the first Eclipse Chasers to have seen a Saros Quintet. With the August 12 eclipse, you have both seen five eclipses of Saros 126.
Detta var den femte solförmörkelsen jag observerade och dokumenterade i Saros 126. Den tycks vara drabbad av en förbannelse, för vi har bara kunnat observera en del av den innan moln eller dimma täckte hela. Den totala fasen varade bara några sekunder under 1954 innan den täcktes av bulliga moln, men det räckte för att få mig fast.
Denna gång hade vi bestämt att åka till Spanien för att helt säkert få gott väder, men solen gick ner innan sista kontakt, så även den drabbades av avbrott. Vi var med Astro Trails till Siguenza Castle, en parador på 41°03’52,13’’N, 02º38’27,81’’W
En decimerad solgrupp drog iväg, Erik Johansson, Torsten Olsson och Tora Greve. Vi stod dock i sms-kontakt med Bengt-Allan Bergvall och Alf Eriksson, som rände runt på den spanska landsbygden i varsin bil.
Erik Johansson och Torsten Olsson – 2026
Torsten tog bilder på oss när vi observerade och intervjuades.
Torstens bild: Tora observerar och Erik intervjuas.
Dagens Eko hade den dåliga smaken att ringa Erik under solförmörkelsen, så det föll på min lott att ta bilder. Det gjorde inget, jag hade två kameraer till att bolla emellan, och de var inställda på ASA 800, så jag kunde hålla dem i handen utan att riskera skakningar. Stativet krånglade för mycket, så jag gav upp det.
Första kontakt 2026-Canon 1100-ASA 800
Under den partiella fasen upptäckte flera i gruppen att jag försökte göra skuggexperiment, och plötsligt hade jag hjälpredor runt mig.
Flera kämpar med skuggverkningar i låg sol-2026-Saros126
30 juni 1954. Jag vet inte om någon förbinder detta datum med någon speciell händelse.
Som alltid lekte vi med kattungarna på gräsmattan mellan huset och äppelodlingen. Stora bulliga moln samlades på himlen, men just där solen befann sig var det klart. Mor låg sjuk i mässling, för vi hade varit på mässlingsfest för alla barn som inte hade haft det för att bli immuna. Att några mödrar skulle smittas, hade inte de vuxna räknat med. Min yngste bror som inte hade haft mässlingen innan, var färdig med sin sjukdomsperiod. Mor sa att hon trodde hon haft mässling som barn, men var inte säker.
Rektor Opsal och far hade förberett oss för den dagen. Jag var äldst, astronomikunnig och utvald till expeditionsledare. Far hade framkallat oexponerade filmrullar, satt ihop flera till ett filter som skydd för ögonen. Opsal hade berättat på skolan om expeditionen till vår gräsmatta, så vi väntade invasion av skolkamrater. Konstigt nog dök ingen upp. Det blev bara oss och kattungarna. Jag klädde kattungarna i dockkläder, la dem på rygg i dockvagnen och körde runt med dem tills de spydde. Då kom Pusemor och hämtade ungarna, bar dem i nackskinnet en och en och skulle gömma dem. Vi följde efter för att se vart hon tog dem. Hon hade allierat sig med stövaren Laila och gick in i hundhuset med kattungarna. När vi försökte följa efter och hämta dem igen, morrade Laila åt oss. Den snälla hunden hade gått med på att vakta kattungarna så inte vi fick leka med dem. Nu var det bara att vänta på den rätta tidpunkten.
Vad väntade vi på?
Det skulle bli total solförmörkelse under dagen. Månskuggan skulle passera direkt över vår gräsmatta. Vi höll solskyddet upp för ögonen för att inte missa ögonblicket när månen började äta in sig över solskivan. Som expeditionsledare skulle jag ropa ut: ”Första kontakt!” när jag fattade att månskuggan var på väg in över solskivan. Vi hade ingen kamera, bilden på förmörkelsen är tagen av en okänd fotograf. Det blev att vänta nästan en timme under tiden månskuggan åt sig in över solskivan. De bulliga molnen blev flera. Vissa av dem drev över solskivan så vi kunde se den delvis förmörkade solen utan filter. Till slut: Skuggan som flaxade över gräsmattan, fåglarnas sång som upphörde och solens korona framträdde runt den svarta månskivan. ”Andra kontakt!” skrek jag innan jag uppslöks av fenomenet diamantringen som var solens sista strålar som lyste mellan fjälltopparna på månen. Koronan såg inte alls ut som vi hade väntat oss. Sen dess började jag rita solen med strålar som var längre på sidorna än mitt uppe. Molnen drev över solen då den fortfarande var totalt förmörkat och vi missade både tredje och fjärde kontakt. Molnen täckte solen resten av dagen. Men vi hade fått se de första sekunderna av totaliteten.
1954-06-30 Okänt fotograf, bild hittat på TBO under städning.
Detta blev början på mitt intresse för solförmörkelser. Varje 18 år kommer samma solförmörkelse tillbaka, och dessa delas upp i så kallade saros-cykler. Jag observerade samma solförmörkelse 10 juli 1972 från mitt dåvarande hem med pressen närvarande. Denna gång fick vi se hela, tills solen gick förmörkat ner bakom horisonten.
Sequense of solar eclipse 1972
22 juli1990 stod vi på en udde utanför Joensuu och såg solen stiga delvis förmörkat upp. Det låg en molnbank lite högre uppe. Folk kom i båtar över sjön för att de såg att vi hade bättre väder än dem. Men vi fick inte se totaliteten. Det blev stummande mörkt. Vi kunde höra att en båt la till vid bryggan nedanför. Plötsligt överfölls jag av en varelse med våt päls och omvärvdes av ful andedräkt. Det var en stor hund som hade hoppat upp på mig. Ägaren ropade en kommando på finska, och hunden sprang vidare.
1990-tidig mogon i Joensuu
Till solförmörkelsen 1 augusti 2008 hyrde jag en liten rysk isbrytare för att observera solförmörkelsen från Vitön uppe under Nordpolen. Det var på den tiden jag arrangerade solförmörkelseresor. Jag fick med en engelsk grupp fågelskådare samt BBC som skulle dokumentera det som skulle bli en ickehändelse. Det vill säga, vi åkte in i en dimbank som ofta la sig runt Nordpolen på den tiden av året och fick endast se glimten av den partiella fasen genom dimman. Vi hade tänkt ta oss in på Andrénäset med zodiaker, men på stranden stod sex isbjörnar på bakbenen, rullade med frambenen framför bröstet och slickade sig runt munnen. Det blev inte bättre då en flock valrossar på ett isflak blev förbannade på en av de fyra zodiakerna och förföljde den medan de klippte med stora huggtänder. Vi i de andra zodiakerna skrattade och filmade scenen, men tog oss snabbt tillbaka till isbrytaren.
2008-dimma under totaliteten
Det återstår endast två solförmörkelser i saros 126 som är totala, innan de går över till att bli ringformiga och partiella. Vi har beställt tur till Spanien till 12 augusti 2006. Den sista är 23 augusti 2044. Om jag blir lika gammal som släkten brukar bli, har jag chans att uppleva den, 101 år gammal.
We woke up to a cloudy sky like usual, but it is always like that in spring when you live by the sea. We were sure the weather would be better inland at the Tycho Brahe Observatory, which it was.
Veteran observers Tora and Erik. Photo Torsten Olsson
We put up our equipment and waited för det solar eclipse to start. We dressed in vests showing that we were experts at the observatory.
First contact. Photo Tora Greve.
First contact arrived in a hazy sky att 11.32 EU-time.
Many people came. My husband Torsten in the middle of the crowd. Photo Tora Greve
Many people came to see the solar eclipse, among them a newspaper, two TV-stations and one local radio station.
For many people to watch at the same time. Photo Tora Greve
Erik and I fought to get the tape to function so we could show the eclipse to many people at a time.
Maximum. Photo Tora Greve
I photographed the eclipse with my Cannon 1100 and 300 mm lense.
Last contact. Photo Tora Greve
After the eclipse ended at 13.13, we packed our things and went home to get some food.
Vi steg upp till en molnig himmel och gick ner för att äta vår amerikanska bufféfrukost. Vi hade tittat på flera väderleksrapporter kvällen innan, och alla sa det skulle vara klart på förmiddagen och mulna på under eftermiddagen. Det blev precis tvärtom.
Vi körde i en timme till lantbruksuniversitetet där Astro Trail hade fått låna idrottsplatsen. Vår buss kom först, så vi ockuperade de bästa platserna på läktaren.
Tora på läktaren. Sony DSC-HX99
I början vandrade solen mellan moln, som vi använde som filter till den partiella fasen. Jag fick en bild genom moln av första kontakt kl. 11.00.24.
Första kontakt. Sony DSC-HX99
Och strax innan totaliteten la sig molnen i en ring runt solen, som sken för fullt från en klar himmel inne i ringen! Vi fick se Baylies beads under andra kontakt kl. 12.17.10.
Baylies beads. Canon 1000D
Det var en lång förmörkelse, jag både kunde njuta av den och ta bilder med båda kamerorna.
Corona. Sony DSC-HX99Totala fasen – horisonten. Sony DSC HX99.Protuberanser. Canon 1000D
Tredje kontakt var kl. 12.21.18. Det klarnade mer och mer under den andra partiella fasen. Just när jag skulle ta en bild av sista kontakt kl. 13.41.44 gled ett tjockt moln framför solen.
Cari Busin och mannen kom och hälsade på, det samma gjorde Bengt Allan. Vi var lättast att hitta, då vi satt på läktaren. Solförmörkelsen råkade vara just den dagen lantbruksuniversitetet skulle sprida hevd, så där stod vi omvärvade av naturgödselångor.
Efter sista kontakt åkte vi mycket nöjda tillbaka till Toreonn.
Nu har vi samlat på oss så mycket mat att vi ska äta resten av matsäcken till middag, dessutom har jag en doggybag sen igår.
In English:
We woke up to a cloudy sky and went down to have our American buffet breakfast. We had checked several weather reports the night before, and all said it would be clear in the morning and cloudy in the afternoon. It turned out to be just the opposite.
We drove for an hour to the agricultural university where Astro Trail had been allowed to use the sports field. Our bus arrived first, so we occupied the best seats in the stands.
At the beginning, the sun wandered between clouds, which we used as a filter for the partial phase. I captured an image through clouds of the first contact at 11:00.24.
And just before totality, the clouds formed a ring around the sun, which shone brightly from a clear sky inside the ring! We got to see Bailey’s beads during the second contact at 12:17.10.
It was a long eclipse, and I could both enjoy it and take pictures with both cameras. Third contact was at 12:21.18. It cleared more and more during the second partial phase. Just as I was about to take a picture of the last contact at 13:41.44, a thick cloud drifted in front of the sun.
Cari Busin and her husband came to say hello, as did Bengt Allan. We were the easiest to find since we were sitting in the stands. The solar eclipse happened to be on the same day the agricultural university was spreading manure, so there we stood surrounded by the smell of natural fertilizer.
After the last contact, we returned very satisfied to Toreonn. Now we have gathered so much food that we will eat the rest of the food bag for dinner, and I also have a doggy bag from yesterday.
Links to the website: torasol.se/saros-139/ and torasol.se/solar-eclipse-mexiko-2024/
Jag åker inte till ringformiga solförmörkelser om jag inte råkar befinna mig i närheten eller har något annat att göra där. Men jag fick flera länkar som jag kunde följa. Jag vet att en solförmörkelse är ett utdraget förlopp, så jag förberedde mig vid att servera morotsoppa med torsk till lunch och därefter göra ett stort fat med kanapeer. Till det hade jag köpt en liten baguette som jag skar i ringar. På dessa la jag tre fina franska ostar, Saint Agur grönmögelost, Chaumes kittost, Brie de Meaux, en opastöricerad brie. Till det fanns frukt, svenska äpplen, päron, plommon samt druvor. Vi drack rödvin, då vi redan druckit upp sista flaskan Cava. Kort sagt, jag förberedde oss på en helkväll långsam-tv av typ älgvandringen. Alla kanapeer gick åt under kvällen.
Jag gick in på Planetary Society’s länk och fick upp en sida som heter timeanddate.com. Där satt två trevliga unga människor, Graham Jones och Anne Buckle i Roswell och skulle guida oss genom förloppet. Vi fick se nio ringar, fyra från USA, en från Colombia och fyra från Brasilien. Det var fascinerande att se Baily’s beads när månen nådde solens gräns. Till vänster i bild hade de en tidslinje med olika ställen inlagda, med en prick som hela tiden rörde sig neråt. Till höger fick vi se olika bilder från förmörkelsen, värdparet och en karta där förloppet var utmärkt med en röd prick som rörde sig. Tiden räknades i UTC, mycket bra för oss från andra länder.
Värdparet intervjuade flera människor längsmed annularitetslinjen, bland annat Angela från Colombia, som berättade om organisationen Astronomy without borders. De är mycket inriktade på barn. Jag tror en av våra medlemmar från ASTB var i Colombia. Vi har mycket barnverksamhet hos oss.
Timeanddates bild med den ringformiga solförmörkelsen från Neiva, Colombia. Här ser vi tydligt hur bilden på sändningen är uppbyggt.
Första kontakt, Roswell. Här finns en bild på värdparet också.
Ring från Odessa, Texas, som ligger i närheten av Roswell. Jag valde den bilden för att solens protuberanser syns tydligt.
Sista kontakt, Roswell. Vi fick följa sista kontakt från Odessa på nära håll ganska länge.
De flesta i Solgruppen börjar bli för gamla för att åka någonstans. Erik och jag är kvar, men hur länge? Gott att veta att vi kan observera på detta vis i framtiden, när man är så orkeslös att man inte kan ta sig upp ur godstolen. Efter fem timmar var man ganska mör, så jag avbröt när solen stack ut över Atlanten.
Erik och Tora planerar att åka till Mexico för att se den långa solförmörkelsen.
Vi samarbetar med resebyrån Koch&Ljungberg när det gäller flygbiljetterna, och ska åka med Lufthansa via Frankfurt till Mexico City. När vi undviker USA, behöver vi inget Estavisum eller hämta ut bagaget till tullen i USA.
Vi åker från Köpenhamn med LH 825 den 31 mars kl. 8.35 och anslutar till LH 498 i Frankfurt kl. 13.35. Det går att beställa biljetter från andra flygplatser och stråla samman i Frankfurt. Om ni är minst 10 personer kan ni få gruppbiljett.
Astro Trails från Storbritannien arrangerar vår tur i Mexico. De har även turer till USA. Vill ni dela rum, ge besked, så fixar de en rumskamrat om ni inte har en själv. Det går också att beställa transfer från flygplatsen till hotellet genom dem, så ordnar de samåkning.
Vi har beställt Tour1, för att vara inom totalitetszonen under flera dagar. Det går att beställa tillägg om ni vill se mer av Mexico efteråt, men Erik och Tora åker hem 10 april med LH 499.
Solgruppens medlemmar är numera rätt gamla och därför planerar vi endast ett år i förväg, delvis pga priset på flygbiljetterna. Om du är skröplig, rekommenderar vi att du tar med en vårdare eller hjälpare så du inte belastar medresenärerna.
We saw that one as total from Exmouth, lasting less than one minute. We were not allowed into the official watching place because there was an outbreak of covid 19 in our bus. However, Tora and Erik spent the observation time outside the cottage of Rob and Helen from Adelaide, where also Brett and Julie stood with their big car and telescope.
Brett Tyler and his equipment. Photo Tora Greve.
Times of the eclipse from our standpoint:
Beginning of partial eclipse 10.05 hours.
First contact. Photo Tora Greve.
During the partial eclipse we did some shadow experiments, drank some coffee with a bisquit.
Shadows on the ground. Photo Tora Greve.
Beginning of total eclipse 11.30 hours. We did not photograph much because Brett had his equipment up and running automatically and took some very beautiful pictures. We wanted to watch. End of total eclipse 11.31 hours.
Diamondring. Photo Brett Turner.
Protuberances. Photo Brett Turner.
Corona. Photo Brett Turner.
Erik’s pictures:
After the totality we had some champaine, served in glasses and coffeecups because of lack of equipment in the cottage.
Erik, Brett, Julie, Rob, Helen drinking champaine. Photo Tora Greve.
We observed the partial solar eclipse from Tyche Brahe Observatory together with all the local TV-stations and newspapers. The moon entered in front of the sun from the top, turned left immediately after and went out straight to the left. Despite bad weather reports, we had sunshine the whole day. Only during maximum some clouds threatened the seeing.
Just after first contact.Moon sliding to the left.Maximum – some clouds driving past.After maximum.Moon has turned completely left.Moon leaving sun to the left.Last contact.
Hans Kronkvist took a picture of us watching the eclipse.
Tycho Brahe Observatory. Photo: Hans Kronkvist.
After the eclipse, the solar eclipse group had a meeting about practical things concerning the trip to Australia in spring 2023. We will meet again in January.
The night before we had another weather briefing and a slide show on what to expect.
Slide show with briefing.
I slept well until we were going to our observation site, so I had to put my alarm on. I got a room in the black van, the one we are calling the prison van because of its sinister look.
Tora and Jonathan again on the Antarctica,
This time I had no equipment to put up. I even left my tripod in the tent, and I’m glad I did that. It was better to hold my little camera in my hand, keep it warm in my pocket and photograph the surroundings, shadows through holes in a paper and the solar eclipse with my 700 mm.
First contact.
This time I had no equipment to put up. I even left my tripod in the tent, and I’m glad I did that. It was better to hold my little camera in my hand, keep it warm in my pocket and photograph the surroundings, shadows through holes in a paper and the solar eclipse with my 700 mm.
Two veterans observing Saros 152,
The temperature started on -12 centigrades and sank down to -20 centigrades, not as cold as last time in the Antarctica. There was hardly any wind, but I had to put on my extra sweater, my outer boots but not my balaclava.
Like always on the Antarctica, the partial phase rushed to totality. First contact of my 24th solar eclipse started at 03.53.45 local Chile time. Second contact was at 04.44.54, and third contact was at 04.45.17. Last contact was at 05.37.15.
Diamondring.
I must confess I didn’t take many photographs, I was enjoying the totality.
Totality.
But after the totality I ran into the tent to join the champainparty to celebrate a perfect eclipse on a perfect sky without any clouds. Like always, filled with celebrationfluid, I staggered out to document last contact. I’m always stunned at the good, clear photo I produce of last contact during that condition.
