Jag åker inte till ringformiga solförmörkelser om jag inte råkar befinna mig i närheten eller har något annat att göra där. Men jag fick flera länkar som jag kunde följa. Jag vet att en solförmörkelse är ett utdraget förlopp, så jag förberedde mig vid att servera morotsoppa med torsk till lunch och därefter göra ett stort fat med kanapeer. Till det hade jag köpt en liten baguette som jag skar i ringar. På dessa la jag tre fina franska ostar, Saint Agur grönmögelost, Chaumes kittost, Brie de Meaux, en opastöricerad brie. Till det fanns frukt, svenska äpplen, päron, plommon samt druvor. Vi drack rödvin, då vi redan druckit upp sista flaskan Cava. Kort sagt, jag förberedde oss på en helkväll långsam-tv av typ älgvandringen. Alla kanapeer gick åt under kvällen.
Jag gick in på Planetary Society’s länk och fick upp en sida som heter timeanddate.com. Där satt två trevliga unga människor, Graham Jones och Anne Buckle i Roswell och skulle guida oss genom förloppet. Vi fick se nio ringar, fyra från USA, en från Colombia och fyra från Brasilien. Det var fascinerande att se Baily’s beads när månen nådde solens gräns. Till vänster i bild hade de en tidslinje med olika ställen inlagda, med en prick som hela tiden rörde sig neråt. Till höger fick vi se olika bilder från förmörkelsen, värdparet och en karta där förloppet var utmärkt med en röd prick som rörde sig. Tiden räknades i UTC, mycket bra för oss från andra länder.
Värdparet intervjuade flera människor längsmed annularitetslinjen, bland annat Angela från Colombia, som berättade om organisationen Astronomy without borders. De är mycket inriktade på barn. Jag tror en av våra medlemmar från ASTB var i Colombia. Vi har mycket barnverksamhet hos oss.
Timeanddates bild med den ringformiga solförmörkelsen från Neiva, Colombia. Här ser vi tydligt hur bilden på sändningen är uppbyggt.
Första kontakt, Roswell. Här finns en bild på värdparet också.
Ring från Odessa, Texas, som ligger i närheten av Roswell. Jag valde den bilden för att solens protuberanser syns tydligt.
Sista kontakt, Roswell. Vi fick följa sista kontakt från Odessa på nära håll ganska länge.
De flesta i Solgruppen börjar bli för gamla för att åka någonstans. Erik och jag är kvar, men hur länge? Gott att veta att vi kan observera på detta vis i framtiden, när man är så orkeslös att man inte kan ta sig upp ur godstolen. Efter fem timmar var man ganska mör, så jag avbröt när solen stack ut över Atlanten.
Länkar:
