Chile 2019-07-02

Vi åkte till solförmörkelseplattformen, först med bussarna, därefter med minibussar vidare uppåt. Jag kom med i första buss. Jay bjöd upp mig till sin plattform, men den var helt sned och alla forskarna hade satt upp sina instrument och sprang omkring. Jag tyckte inte jag kunde ta upp plats med två kamerastativ och en stol där, så jag gick ner till de andra och hittade ett bra ställe att ha mina prylar. Skolbarn kom upp och dansade för oss. Lunch serverades, bland annat grillspett grillade på något som såg ut som en engångsgrill – till 150 människor! Det tog en oändlig tid att få dem. Men solförmörkelsen skulle inte börja förrän kl. 15.23.03, så vi hade god tid. Drack lite rödvin till maten.
Diamantringen kom kl. 16.38.25.
Totalitetens mitt var kl. 16.39.36.
Den sista diamantringen kl. 16.40.46.
Så väntade vi med hjärtat i halsen på om solen skulle gå bak berget innan sista kontakt, som var kl. 17.46.40, men det klarade sig precis, då solen gick ner kl. 17.53. Bilkön hem var på 4t30 min. Vi kom i väg en timme efter de andra, då vi skulle vänta på de två vanliga somlegubbarna och inte bara dem, men även fem andra som de andra bussarna hade lämnat kvar. Vi tog igen de andra två bussarna på vägen och kom även först till hotellet. Middagen serverades kl. 01. God mat på det eländiga hotellet. Att äta middag kl. 01 är inte värre än att äta middag på en nattklubb och vi var ett tjugotal som avnjöt middagen med flera glas gott vin. Men en sak får man säga: Mark är suverän på att arrangera solförmörkelsedagen.