Anna-Britta Bergstedt är död, 99 år gammal.
För två år sedan förlorade jag kontakten med Anna-Britta. Jag utgick från att hon var död redan då, men det visade sig att fastighetsägaren i Hägersten skulle bygga om huset hon bodde i, och då flyttades hon till ett ålderdomshem tillsamman med sin syster, berättade systersonen. Han ringde för att de hade hittat korrespondensen mellan oss.
Anna-Britta var både fågelskådare och astronomiintresserad. Hon tillhörde den utvidgade solresenärgruppen som jag håller i.
Vi träffades första gången på en resa till Kenya 1980, där vi skulle se den totala solförmörkelsen. Vi delade rum, och hade även andra gäster. På spegeln satt en liten ödla. Anna-Britta trodde den var en dekoration, men jag såg att den följde oss med blicken. På morgonen satt den på ett annat ställe. Med på den dansksvenske resan fanns även Helge Pedersen, ena halvan av paret Bodil och Helge Pedersen som sen byggde Tycho Brahe-planetariet vid Blegdammene i Köpenhamn. Vid ett tillfälle satt vi i den underjordiska baren på savannen och tittade ut på livet i ett vattenhål, och Helge berättade om planerna på planetariet. En annan kväll var vi ute på savannen tillsammans med danskarna och en väpnad vakt för att observera stjärnor. Plötsligt stelnar vakten: ”A lion! A lion!” Då tittar Poul Madsen upp från sitt teleskop: ”En löve! Da får den bare komme, jeg har Ugglenebulosen i kikkerten.”
Anna-Britta var ofta både i Malmö och Köpenhamn och besökte oss, samt att jag besökte henne i Hägersten. Då hennes far dog, passade det bra att jag hyrde in mig hos henne under en vår då jag vidareutbildade mig i Stockholm medan hon ordnade upp det praktiska med lägenheten. Vi gjorde vandringar bland annat i Ågestad. En gång vi satt under ett träd och åt matsäck, singlade en fågelboll ner på oss. Där uppe satt en uggla och åt sin lunch. Annars tog hon mig med till Svenska Astronomiska Sällskapet och presenterade mig för sina vänner i Stockholm, bland annat väninnan Kerstin Fredga. Min vän Gösta Johansson, bror till Sture Johansson som är känt som mediet Ambres, besökte oss och tittade på bilder. Anna-Britta var en fantastisk fotograf, mycket bättre än mig.
Vi skådade fåglar tillsammans i Falsterbo, och hon besökte Bodil och Helge i Köpenhamn. På Limhamn finns flera krogar och inte mindre än fyra White Guide restauranger, så vi var ute och åt när Anna-Britta bodde hos oss på sina besök till Skåne.
Det börjar att glesna med gamla vänner runt mig.
