Var ska vi titta efter bevis för liv i vårt solsystem?
Den starkaste kandidaten för liv är just nu Venus, vår närmaste granne. Jane Greaves och hennes team upptäckte fosfin i Venus atmosfär, som indikerar att något levande bajsar där. Det rör sig om bakterier. Venus har troligtvis haft förhållanden liknande jordens innan den utvecklades till att bli det helvete den är nu. Vad som triggade förändringen är inte känt. En av teorierna säger att solen inte var så varm som nu i solsystemets tidiga historia, en annan att den våldsamma vulkanismen påverkade förekomsten av växthusgaser. Hur intelligenta bakterierna var som flyttade upp i atmosfären under de ändrade förhållanden, kan diskuteras. De har åtminstone varit smarta nog att ta sig upp till ett ställe där det går att överleva. En del forskare har försökt bortförklara fosfinet som fel i mätningarna. Lågvattenmärket nåddes då vissa påpekade att Greaves och hennes team hade en övervikt av kvinnor.
Det är svårt att observera fosfin från jordens yta. Rymdsonderna som skickades till planeten under sista halvan av 1900-talet avslöjade att Venus var ett helvete, inte en planet täckt av ett världsomspännande hav eller tropisk regnskog. Chocken fick forskarna att överge Venus. Men mätinstrumenten på sonderna registrerade pliktskyldigt all information de kunde få. Vid att titta närmare på mätresultat av Venus atmosfär från NASAs 1978 Pioneer Venus Multiprobe mission upptäckte Rakesh Mogul och hans forskargrupp att fosfin registrerades. Det var rena arkeologin att tyda signalerna, han fick ta hjälp av Richard Hodges som ingick i den ursprungliga gruppen. Det ligger massor av outforskat material från olika rymdsonder och bara väntar på att analyseras.
Livet på Venus har triggat forskarnas intresse igen.
Efter chocken med helvetesplaneten Venus koncentrerade sig forskarna på Mars. Redan Vikinglandaren 1976 gjorde ett experiment där det tycktes upptäcka tecken på metabolism. Men de andra instrumenten hittade inga tecken på liv, och därför avskrevs resultaten. Men senare har det framkommit att de andra instrumenten inte var bra på att upptäcka organiska molekyler.
I 1984 plockades en meteorit ALH84001 upp på Antarktis. Den hade sitt ursprung på Mars, slogs loss i en krock med en annan himlakropp för omkring femton miljoner år sedan och vandrade runt i solsystemet innan den ramlade ner i Antarktis på jorden. I 1996 upptäckte några forskare något de tolkade som nanobakterier i stenen. Små maskliknande varelser fotograferades i elektronmikroskop. 2003 påvisades att stenen troligtvis blev kontaminerad vid nedslaget på jorden.
I 2002 hävdade ryssarna att den mystiska strålningståliga Deinococcus radiourans ursprungligen utvecklades på Mars och slogs loss av en asteroid innan den singlade ner på jorden.
I 2004 upptäckte ESAs Mars Express metan i Mars atmosfär, och sedan bekräftades det av två oberoende grupper på jorden. Metan är en stark indikator på liv, men kan även orsakas av vulkanism. Metanet på Mars är färskvara och försvinner snabbt ut i rymden.
Livet på Mars är fortfarande en öppen fråga och forskningen pågår för fullt.
På Jupiters ismåne Europa spekulerade italienska forskare 2003 i om det röda svavlet på ytan kan vara avfall från bakterier. Även på jorden ser vi ofta röda bakterier på glaciärer. Dessa röda sprickor i isen avger en märkligt infraröd signal. Hur en bakterie kan överleva i en minimal atmosfär och minus etthundrasjuttiograder Celsius är svårt att förklara. Rymdsonden Galileo indikerade att det skulle finnas ett vulkaniskt uppvärmd hav under månens isiga yta.
Kanske får vi veta mer om det finns liv på Europa när en landare kan ta prover.
Finns liv på Saturnus? Även den planeten har en måne Enceladus som troligtvis håller sig med en istäckt yta och ett hav under. Sonden Cassini tog bilder på vattengeysirer.
Det möjliga livet på Enceladus förtjänar att utforskas ytterligare.
Uranus och Neptunus har snabbt passerats av Voyagersonderna och där är det svårt att spekulera i om det finns något liv. Annars är Neptunusmånen Triton en god kandidat.
Innan Pluto degraderades till en miniplanet skickades sonden New Horizons dit. Planetens röda yta ser lovande ut. Sedan dess har New Horizons fortsatt vidare utåt i solsystemet och ska besöka fler miniplaneter.
Jag tycker det ser ut som att universum är fullt av liv om det finns så många kandidater bara i vårt solsystem.
Tora.
