Kategori: astronomi

Insiktsfullt om liv i rymden

Magnus Ivarsson: Exit jorden, isbn 978-91-27-17936-3, Natur och kultur.

En viktig bok om att kolonisera rymden.

I boken beskriver han både sin forskning som geolog som förde honom vidare till paleontologin.

Det är den bästa och mest klargörande bok jag läst om skillnaden mellan planeterna i solsystemet, från kärnorna till kemin. Om livet endast kan uppstå på en planet som uppfyller vissa kriterier, är det vår plikt att sprida livet i universum. På vägen får vi göra vissa eftergifter för att kunna leva på andra ställen.

Magnus Ivarsson skrev en doktorsavhandling som hette ”Fossilized microorganisms in volcanic rocks from sub-seafloor environments.” Han förklarar att det mesta av livet har funnits under jord länge innan det syntes utanpå. Därför bör vi leta efter liv på andra planeter under ytan, gärna två hundra meter ner. Han berättar också om svamparnas viktiga uppgifter, och föreslår att vi ska utnyttja dessa när vi bosätter oss på andra planeter.

Ett helt kapitel i boken ägnas åt björndjuret, en millimeter stor trögkrypare som kan överleva i rymden. Jag sponsrade en gång ett björndjur som Planetary Society skulle skicka upp i rymden. Biljetten kostade SEK 60 för mitt björndjur, men den ryska raketen som skulle skickas upp från en ubåt kollapsade och landade i Stilla Havet. Jag ser för mig att mitt björndjur fortfarande lever i sin behållare på Stilla Havets botten, och kommer att göra så länge efter att jag själv är död.

Parallellt med det vetenskapliga skriver han om en fiktiv expedition till Mars, där det är meningen att människorna ska bosätta sig. Om människan ska flytta ut i rymden, måste hon anpassa sig till de rådande förhållanden. Här på jorden har människan länge försökt anpassa planeten till människan, med katastrofala följder.

Läs boken, den ger många tips på hur vi kan leva mer rationellt även på jorden. Skulle vi kunna använda svamp istället för betong, till exempel?

Även andra är upptagna av expansionen ut i rymden.

Kate Howells på Planetary Society har återgivit en intervju Casey Dreier gjorde med Scott Pace om varför vi måste åka till månen innan vi åker till Mars. Han ställer frågan: Finns någon framtid för människan i rymden? Det beror på två frågor: Kan vi leva på vad vi producerar på platsen, eller kommer vi att vara beroende av import från Jorden?

På de expeditioner till Antarktis jag varit med om, åkte vi stora fraktplan som Iljusjin 76 och hade med allt från civilisationen. Vi levde rätt så behagligt och fattades inget, men det skulle inte ha gått utan välfyllda fraktplan.

Om du på andra planeter kan leva oberoende av civilisationen på Jorden och producera det du behöver, kan det kallas mänsklighetens expansion till rymden. Om du måste ha med dig allt och ständigt importera från Jorden, är du bara en äventyrare. Rymden blir som ett Mount Everest där ingen bor fast. Därför är månen en god träning inför kolonisering av Mars. Kan vi leva av det månen ger, kan vi också leva på Mars.

Tora Greve.

I natt, 2022-12-08, ockulterade fullmånen Mars. Jag hade inget vidare hopp om att få se det, då vi har haft molnigt en längre tid. Men jag ställde väckaren och hasade mig upp och upptäckte att både månen och Mars syntes från balkongen. Tog några bilder med min mini-Sony och fick med båda himlakropparna.

Därefter gick månen och Mars bakom huskroppen och jag fick ta mig ut på trottoaren. Det var minus 4 grader, men jag bestämde mig likväl för att gå ut på trottoaren i mysdräkt och pampusser. Jag har gått från tältet till frukosttältet på Antarktis i minus 12 grader i den utstyrseln innan, men då hade jag damasker utanpå pampusserna.

Då jag kom ut denna gång, hade månen gått in i ett dimstråk, så jag missade själva ockultationsögonblicket. Det skulle gå en timme innan Mars kom fram på andra sidan, så jag ställde väckaren, gjorde min morgongympa och somnade. Då jag vaknade, var det full aktivitet ute på gaten, affärsinnehavarna parkerade sina bilar, gatukontoret la ner nya avloppsrör och gjorde i ordning den nya busshållplatsen.

Nu hade månen sjunket ner mellan träden, så jag fick inta en ny observationsplats på Kalkbrottsgatan, och fick fotat ögonblicket då Mars kom fram på andra sidan månen.

Där stod jag mitt bland bilar och gatukontorsjobbare i mysdräkt och pampusser. Det såg nog roligt ut, så jag fick det dokumenterat morgonen efter.

ASTB har börjat med en ny typ möten, som vi kallar hybridmöten. Det vill säga mötet genomförs på en plats med levande publik, men även på zoom, med föredragshållare och åhörare som kopplar upp sig.

Under Perseiderna valde vi att stanna hemma i trädgården och avnjuta spektaklet från sofforna på trädäcket i mörkret längst bak. Vi får lov att släcka störande ljus under astronomiska observationer.

Vi gjorde en digital utflykt med Svenska Astronomiska Sällskapet till det svenska solobservatoriet på La Palma. Dan Kiselman höll en digital visning via zoom. Jag har inte varit där sen 1986, men mindes Canariadoften och njöt av utsikten virtuellt.

Till mötet i ASTB valde vi att komma irl. Det var ett hybridmöte på TBO, där man fick välja att komma irl eller url via zoom. Det skulle ställas ut en släpvagn med ett färdigmonterat teleskop för gatuastronomi. Anders Hjelset var den innovativa nordmann som kommit på iden att bygga ett specialfordon för att kunna frakta omkring sitt jätteteleskop till mörka platser för att observera. Föredrag med bilder hölls inomhus, men efteråt var vi några stycken som i regnet tog oss upp för att se ekipaget irl.

Sedan berättade Peter Linde (irl) och Göran Östlin (url) om det nya James Webb-teleskopet som ska skickas upp med Ariadne från Courou i Franska Guiana. Det fick mig att minnas mitt eget Ariadne-äventyr i jeep genom djungeln tillsammans med Josephine Bakers dubbelgångare.

Teleskopet ska kretsa runt L2-punkten utanför jord-måne-banan så det hela tiden kan skicka signaler till jorden. Om du tycker celest mekanik om Lagrangepunkter är tråkig, kan du heller läsa min science fictionroman Hammerslag där det beskrivs innovativa sätt att använda Lagrangepunkter.

Tack Peter för att du är så framtidsinriktat och låter oss uppleva astronomimötena både irl och url!

Tora och Torsten.

Fick några bilder på den så kallade supermånen som lyste rakt in i ansiktet på mig och väckte mig.

Varför vill inte forskarna ta i frågan om liv i universum? Är det några djupt liggande religiösa motiv? ”Vi skapades till Guds avbild”, heter det. Ett exempel på chocken människan kan uppleva när hon konfronteras med möjliga utomjordiska varelser, är hur stridspiloterna på Nimitz reagerade när de kom tillbaka till hangarskeppet efter att ha förföljt ett UFO. De sprang direkt till kapellet, kastade sig ner och bad till Gud: ”Fräls oss från de utomjordiska monstren!”

Här ska vi diskutera indikationer på intelligent liv i universum, både mottagna radiosignaler utan förklaring och fysiska föremål som kan ha utomjordiskt ursprung.

Mottagna signaler:

I 1977 mottog Ohio State Universitys radioteleskop en mystisk signal som kallad Wow! Då endast ena ”hornet” av antennen fungerade, gick det inte att fastställa exakt varifrån signalen kom, bara att det var någonstans i Sagittarius. Signalen varade under trettiosju sekunder. Robert H. Gray har skrivit en tänkvärd bok om forskningen runt den, The Elusive Wow.

I 2004 tog SETI-projektet emot en signal vid tre olika tillfällen med det numera avsomnade radioteleskopet på Puerto Rico. En av dessa signalerna har blivit starkare med åren. Det är lokaliserat till en punkt mellan konstellationerna Fiskarna och Vattenmannen där det inte finns antydan till någon stjärna eller planet. Märkligt nog uppträder signalen i det såkallade vattenhålet som Carl Sagan påpekade skulle vara en naturlig frekvens ätt sända på, nämligen hydrogen.

Stammar signalen från ett okänt naturfenomen eller en intelligent civilisation?

Dysonsfärer byggt av TYP 2-civilisationer?

Rymdteleskopet Kepler skickades upp 2009 för att registrera exoplaneter. Samtidigt engagerades amatörnätverket Planet Hunters för att hitta planeter som de automatiska analyserna missade. De hittade inte bara fler planeter, men även stjärnan KIC 8462852 som uppvisade konstiga ljusvariationer. Den är ingen ung stjärna som skulle vara omgiven av en stoftskiva liknande den nybildade stjärnor har. KIC 8462852 är en medelålders stjärna av spektralklass F3 som ligger på 1470 ljusårs avstånd från oss.

Det blev astronomen Tabetha Boyajian som skulle gå vidare med utforskningen av denna mystiska stjärna, som snart fick namnet Tabby’s star. Hon och hennes team gick ut med teorin att ljusvariationerna kunde bero på att den avancerad Typ 2-civilisation höll på att bygga in stjärnan i en Dysomsfär. Fler andra teorier har kommit, om kometer, oregelbundet stoftmoln och att stjärnan slukat en mindre planet, men alla dessa teorier stötte på olika svårigheter. Det har inte gått att motbevisa supercivilisationsteorin.

SETI Institute använde Allen Telescope Array under två veckor 2015 för att uppfånga eventuella radiosignaler från en möjlig civilisation utan resultat. Laserstudier 2017 kunde heller inte uppfatta några tecken på intelligent liv. Jag vill påminna om att jordmänniskan baserar sina undersökningar på hur vi själv skulle bete oss som Typ 2-civilisation.

Tabby’s stjärna ligger i konstellationen Svanen, på en linje mellan Deneb och Vega i Lyran, mitt emellan Deneb och Delta Cygni.

Jag var med om en föreläsning via zoom på Berkley University med Tabetha Boyajian. Jag ställde inga frågor, men fler av de andra gjorde det. Sen dess har fler liknande objekt upptäckts. ASASSN-V J193622.23+ll5244.1 ligger på 6592 ljusårs avstånd. ASASSN-V j213939.3-702817.4 är en F0-stjärna på 3630 ljusårs avstånd. HD139139 är en G3-stjärna (inte olik vår egen sol, alltså) på 350 ljusårs avstånd. VVV-WIT-07 ligger gissningsvis på 23000 ljusårs avstånd.

Främmande föremål i vårt solsystem.

Under oktober 2017 passerade ett märkligt föremål genom solsystemet och observerades av Panstarrs på Hawaii. Där kallades föremålet Oumuamua, spejaren från världsrymden. Det rundade solen och fick en extra boost vid passagen. Föremålet var ett par hundra meter långt och bredden ett tiotal meter. Forskaren Avi Loeb och hans doktorand Shmuel Bialy räknade på banan och fann att föremålet var under en millimeter tjockt. Det avgav inga jetstrålar som en komet borde ha gjort under passagen förbi solen. Avi Loeb tror föremålet blev upphämtat av solsystemet, som far genom galaxen med tvåhundratjugotusen kilometer per sekund. Han är övertygad om att Oumuamua är ett artificiellt konstruerat solsegel av den typ bland annat Planetary Society experimenterar med. Den kan vara ett miljarder år gammalt rymdskrot. Vi har skräpat ner rymden runt oss redan, varför skulle inte gamla civilisationer göra det samma?

Clas Svahn skrev en artikel om Avi Laub och hans bok Extraterrestrial i UFO-Aktuellt nr. 1, 2021.

Var ska vi titta efter bevis för liv i vårt solsystem?

Den starkaste kandidaten för liv är just nu Venus, vår närmaste granne. Jane Greaves och hennes team upptäckte fosfin i Venus atmosfär, som indikerar att något levande bajsar där. Det rör sig om bakterier. Venus har troligtvis haft förhållanden liknande jordens innan den utvecklades till att bli det helvete den är nu. Vad som triggade förändringen är inte känt. En av teorierna säger att solen inte var så varm som nu i solsystemets tidiga historia, en annan att den våldsamma vulkanismen påverkade förekomsten av växthusgaser. Hur intelligenta bakterierna var som flyttade upp i atmosfären under de ändrade förhållanden, kan diskuteras. De har åtminstone varit smarta nog att ta sig upp till ett ställe där det går att överleva. En del forskare har försökt bortförklara fosfinet som fel i mätningarna. Lågvattenmärket nåddes då vissa påpekade att Greaves och hennes team hade en övervikt av kvinnor.

Det är svårt att observera fosfin från jordens yta. Rymdsonderna som skickades till planeten under sista halvan av 1900-talet avslöjade att Venus var ett helvete, inte en planet täckt av ett världsomspännande hav eller tropisk regnskog. Chocken fick forskarna att överge Venus. Men mätinstrumenten på sonderna registrerade pliktskyldigt all information de kunde få. Vid att titta närmare på mätresultat av Venus atmosfär från NASAs 1978 Pioneer Venus Multiprobe mission upptäckte Rakesh Mogul och hans forskargrupp att fosfin registrerades. Det var rena arkeologin att tyda signalerna, han fick ta hjälp av Richard Hodges som ingick i den ursprungliga gruppen. Det ligger massor av outforskat material från olika rymdsonder och bara väntar på att analyseras.

Livet på Venus har triggat forskarnas intresse igen.

Efter chocken med helvetesplaneten Venus koncentrerade sig forskarna på Mars. Redan Vikinglandaren 1976 gjorde ett experiment där det tycktes upptäcka tecken på metabolism. Men de andra instrumenten hittade inga tecken på liv, och därför avskrevs resultaten. Men senare har det framkommit att de andra instrumenten inte var bra på att upptäcka organiska molekyler.

I 1984 plockades en meteorit ALH84001 upp på Antarktis. Den hade sitt ursprung på Mars, slogs loss i en krock med en annan himlakropp för omkring femton miljoner år sedan och vandrade runt i solsystemet innan den ramlade ner i Antarktis på jorden. I 1996 upptäckte några forskare något de tolkade som nanobakterier i stenen. Små maskliknande varelser fotograferades i elektronmikroskop. 2003 påvisades att stenen troligtvis blev kontaminerad vid nedslaget på jorden.

I 2002 hävdade ryssarna att den mystiska strålningståliga Deinococcus radiourans ursprungligen utvecklades på Mars och slogs loss av en asteroid innan den singlade ner på jorden.

I 2004 upptäckte ESAs Mars Express metan i Mars atmosfär, och sedan bekräftades det av två oberoende grupper på jorden. Metan är en stark indikator på liv, men kan även orsakas av vulkanism. Metanet på Mars är färskvara och försvinner snabbt ut i rymden.

Livet på Mars är fortfarande en öppen fråga och forskningen pågår för fullt.

På Jupiters ismåne Europa spekulerade italienska forskare 2003 i om det röda svavlet på ytan kan vara avfall från bakterier. Även på jorden ser vi ofta röda bakterier på glaciärer. Dessa röda sprickor i isen avger en märkligt infraröd signal. Hur en bakterie kan överleva i en minimal atmosfär och minus etthundrasjuttiograder Celsius är svårt att förklara. Rymdsonden Galileo indikerade att det skulle finnas ett vulkaniskt uppvärmd hav under månens isiga yta.

Kanske får vi veta mer om det finns liv på Europa när en landare kan ta prover.

Finns liv på Saturnus? Även den planeten har en måne Enceladus som troligtvis håller sig med en istäckt yta och ett hav under. Sonden Cassini tog bilder på vattengeysirer.

Det möjliga livet på Enceladus förtjänar att utforskas ytterligare.

Uranus och Neptunus har snabbt passerats av Voyagersonderna och där är det svårt att spekulera i om det finns något liv. Annars är Neptunusmånen Triton en god kandidat.

Innan Pluto degraderades till en miniplanet skickades sonden New Horizons dit. Planetens röda yta ser lovande ut. Sedan dess har New Horizons fortsatt vidare utåt i solsystemet och ska besöka fler miniplaneter.

Jag tycker det ser ut som att universum är fullt av liv om det finns så många kandidater bara i vårt solsystem.

Tora.

Merkuriuspassagen 2019-11-11

Jag laddade upp med mina få instrument redan på morgonen. Jag hade testat på balkongen hemma att det skulle gå att projicera genom fältkikaren till ett vitt papper. Men när jag försökte samma sak på terrassen i Muelle, var det helt omöjligt att få bilden projicerat. Solen stod nästan i zenit, medan den hemma stod lågt, vet inte om det hade någon betydelse. Alltså fick jag tänka om. Jag hade med några solförmörkelseglasögon som jag klippte sönder och klistrade på fältkikaren med silvertape så jag kunde titta direkt. Jag hade förberett med mylarfilter till kameran. Tog bilder varje halvtimme med 700 mm tele.

Efter lunch flyttade vi från terrassen ner till simbassängen. Ringde med gänget i Oxie. De hade regn och mulet. Sista gången jag ringde, hade solen gått ner där uppe i norr.

Klockan 17 gick vi upp på takterrassen och tog de sista bilderna i solnedgången. Merkurius vandrade över solen där den är som bredast så att säga. Då den gick ner kl. 18.10, höll passagen på fortfarande. Den hade i själva verket bara hunnit ca halvvägs över solskivan.

Solgruppens möts på TBO i Oxie söndagen 25/8 kl 14 – 16. I mån av väder och tid kommer vi att göra:

Titta på solen i lämpligt teleskop.

Se bilder från solförmörkelsen i Chile.

Prata om kommande solförmörkelse i Argentina.

Solgruppen har fått ett erbjudande från Kon Tikiresor om en rundresa i Argentina. Det var de som arrangerade resan till Påskön 2010 som var mycket vällyckad.

Men för att få resan till angivit pris, måste vi vara 10 personer.

Solförmörkelsen ska vara 14 december, så rundresan försiggår innan dess så vi hinner hem till jul. Hotellen i Argentina fylls snabbt upp, så vi måste vara snabba med att beställa. Speciellt Las Grutas kommer att vara fullt, då det är där Jay Pasachoff tänker observera och han brukar ha gott väder. Jag föreslår att vi beställer direkt, och om något händer går det att avbeställa. Passa bara på att ha en reseförsäkring som innefattar både resan och avbeställningsskydd.

Se program i annat inlägg.

ASTB hade ett tält på baksidan av öltältet med utsikt över Öresund och bron. Där stod vi 12 – 18 torsdag, fredag, lördag och 12 – 17 söndag och visade solen i TBOs solteleskop Lunt, samt bron i C8.

Olle och Tora roade sig med att ta bilder genom Lunten med mobilkameror och fångade en stor protuberans under söndagen.

Torsdagen hade Peter Linde och Tora Greve ett scenframträdande med info om föreningen. Det var avslappnad stämning. Publiken satt med sin öl, men de lyssnade intresserade. Vi hade många besökare som tittade genom teleskopen. Vi var några stycken som avlöste varandra och hämtade mat i de olika matstånd. Jag tror vi smakade oss genom de flesta tält, hoddar och foodtrucks som fanns i småbåtshamnen. Det var så många besökare att ingen av oss hann bort till Fiskehamnen och barnavdelningen.

Fredag var vi bara tre och koncentrerade oss på Lunten då vi inte kunde bemanna två teleskop.

Lördag hade Erik och Tora en talkshow på scenen där vi bland annat berättade om solen och dess förmörkelser. Då var det många som lyssnade. Vi var flera i tältet då, och fick besök av flera av Solgruppens medlemmar.

Mitt i allt kom en brasiliansk grupp som spelade och dansade samba. Det spritte i sambabenen. När de bjöd in allmänheten att prova på, kunde inte Tora hålla sig och fick dansa samba. Det var en extra inspiration inför utgivningen av hennes nya science fictionbok som utspelar sig mestadels i Rio de Janeiro.

Söndagen var förhållandevis lugn och Peter Hemborg berättade om rymdresor, där han bland annat påpekade att det inte var nödvändigt att ta med tandborsten.

Vädret var hela tiden vackert och mycket varmt. På söndagen både regnade och åskade det på morgonen, men det tog slut innan öppningen kl. 12.

Information till Solgruppen inför sommaren 2019:

Det ska vara klubbkväll på TBO den 5 juni kl. 19. Då tänker vi grilla och prata astronomi. Det blir ett möte gemensamt för alla grupper.

Månadsskiftet juni – juli åker delar av Solgruppen till Chile för att beskåda den totala solförmörkelsen.

Vi planerar solvisningar och föredrag under Hamnfestivalen 25 – 28 juli på Limhamn. Erik och Tora startar starkt torsdagen 25 juli kl. 14.30 med föredrag om solen på stora scenen. Den finns där allsången alltid varit, bakom restaurang Kajuteriet vid lilla molon, det vill säga den korta piren. Där kommer att finnas ett tält med information om ASTB, samt diverse solteleskop. Vi kommer att finnas där under hela Hamnfestivalen. Lördagen 27 juli kl. 14.15 ska det vara ett föredrag om vårt solsystem på stora scenen. Musiken på kvällen kommer att ha danskt Kim Larsentema. Söndag 28 juli kl. 12.15 blir det barntema då Peter Hemborg ska berätta om en spännande rymdresa.
Alla är välkomna! God mat från båda sidor av Öresund! Musikunderhållning! Ölprovning från mikrobryggerier!